- Project Runeberg -  Kunskapslära /
273

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XII. Om kunskapens allmänna objektivitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

273

endast: erfarenheten verifierar, tänkandet sanktionerar. Det är all
kunskaps båda grundelement, det rent empiriska och det logiska,
som röja sig i dessa hvarandra kompletterande förhållanden.

Om erfarenheten såsom den yttersta kunskapliga
verifikationsprincipen: Lange, Gesch. des Material., Bd 2, S. 21, 13 ff, Paulsen,
Einleitung, S. 435. Avenarius, Phil., S. 46: »Die Gewissheit beruht auf
der Erfahrung, insofern diese ein System combinirter
Wahrnehmungsur-theile darstellt». Rehmke, Wahrn. u. Begr., S. 270—272. Stumpf,
Psy-chol. u. Erk.-theor., S. 15, 42. Grung, Probl. d. Gewissh., S. 198 ff.
Riehl, II: Th. 1, S. 26, 46, m. fl. st. R. betonar, att »die Bestätigung
durch Erfahrung» egentligen är en »Verification durch Empfindung»
{ibid. 26; jfr 46). Volkelt, Erf. u. Denk., S. 256 ff. Wundt, Logik, I,
S. 452 ff. —

Våra senaste utredningar hafva medfört en fördjupad insigt
om den mänskliga kunskapens förutsättningar. Dessa utgöras å
ena sidan eller subjektive af den mänskliga erfarenheten och
tänkandet med dess lagar; å andra eller objektive af värkligheten
själf, i bemärkelsen af ett helt, som icke får lägga hinder i vägen
för, utan fastmer måste tillåta tänkandets och tankelagarnas
användning på sig. Denna permissiva tillämplighet är en objektiv
grundförutsättning, hvilken kan betecknas som objektivitetens
kunskapsteoretiska minimum. Men detta innebär egentligen endast ett
negativt vilkor: värkligheten får icke desavouera tänkandet.
Därmed blir alltså intet uttaladt om realitetens positiva bestämdhet.
Framför allt om denna är det emellertid, som den mänskliga
kunskapen skall förtälja. Vid den positiva kunskapsutvecklingen visar
det sig dock snart, att det senast framhållna vilkoret måste höjas
till en motsvarande positiv förutsättning. Värkligheten måste
för att öfverhufvud blifva kunskapligt bestämbar formera ett
real-sammanhang i enlighet med den tankelag, hvilken vi, något
fylligare än förut, kunna beteckna som principen om tillräcklig grund
och fullständigt determinerad följd. Ty all kunskap, hvilken höjer
sig öfver den blotta beskrifningens stadium, utgör ett tänkande af
föremålen i deras sammanhang med ett mera omfattande helt och
ytterst i deras sammanhang med värkligheten i dess totalitet. Denna
sammanhangsuppfattning är ur flere synpunkter af så vital natur,
att mänskligt vetande rent af kan sägas bestå i kunskapsföremålens
intänkande i ett bestämdt sammanhang med motsvarande bestämda
realgrunder, af hvilka föremålen då framstå såsom
determine-rade i samma grad, de öfverhufvud äro betingade. Men ett
dylikt strängt determineradt realsammanhang blir ytterst ett
kunskapsteoretiskt postulat, hvars absoluta objektivitet icke kan reelt
uppvisas. Ty allt sammanhang i vår erfarenhetsvärld är mer eller

Vannérus, Kunskapslära.

18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free