Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIII. Om criterium veri. Vissheten. Olika former af försanthållande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
suppose there can be any higher Warrant is to suppose tliat there are
relations, which are möre than necessary»
Yår hufvudanmärkning rörande den diskussion, sora härmed berörts,
måste i enlighet med den i det föregående utvecklade tankegången blifva,
att det högsta kriteriet utgör ett kombineradt helt eller en syntes af Mills
•och Spencers i och för sig ensidiga kriterier. Eller, med andra ord,
erfarenheten och den logiska nödvändigheten äro båda erforderliga för att den högsta
graden af kunskaplig giltighet skall ernås. Och vi kunna icke finna någon
lämpligare formulering af detta förhållande än den redan anförda:
erfarenheten verifierar, d. v. s. det exakta varseblifvandet förmedlar den mest
otvifvelaktiga sanningsuppfattningen, och tankenödvändigheten sanktionerar
kunskapens giltighet; eller, för att uttrycka det senare förhållandet med
Spencers ord, tänkandet »gives our logical justification for holding a Cognition
to be unquestionable»2. Mellan erfarenheten och tänkandet består
följaktligen så långt ifrån någon principiell motsats, att de fastmer utgöra
samvärkande faktorer i ett och samma hela: den logicerade exakta erfarenheten.
Mot Mill kan därför med skäl framhållas, att han undervärderar
-den logiska nödvändighetens betydelse. Erfarenheten i och för sig är i
själfva värket ingenting annat än ett inbegrepp af varseblifningar, hvilka
icke komma i besittning af full kunskaplig giltighet förr än de tänkts vara
objektivt giltiga. Icke häller kunna vi anse, att Mills argumentation mot
den logiska otänkbarheten, betraktad som kriterium, äger vederbörlig
beviskraft. Mill håller före att påståenden, hvilka förkastats i
otänkbarhetens namn, sedan så ofta visat sig giltiga och måst accepteras, att »the
test of inconceivableness» redan af denna grund ej kan upprätthålla sin
prestige3. Granskar man de af Mill framdragna exemplen finner man
emellertid, att de näppeligen innehålla något af sträng logisk otänkbarhet.
Hvad Mill kallar otänkbarhet är i grunden intet annat än en art
associativt grundad svårighet med ty åtföljande obenägenhet att frångå ett
eller annat ingrodt, genom ’vanan’ befästadt föreställningssätt samt dettas
falska förutsättningar. Så var det en oriktig förutsättning att
tyngdkraften alltid värkar nedåt, en premiss, som låg till grund för
»otänkbarheten af antipoder»4. Och äfven om premissen varit riktig skulle den
påstådda oföreställbarheten af »motfotingar» ej vara ett träffande exempel
på värklig logisk otänkbarhet; antipoderna kunde trots den nedåtvärkande
tyngdkraften hafva fasthållits vid jorden af någon annan kraft. Icke häller
äro afståndskrafter5 något absolut otänkbart, hvarför det icke kan anses
giltigt att förkasta dylika endast på grund af en förment tankeomöjlighet.
De öfriga af Mill anförda exemplen äro i hufvudsak följande. Man ansåg det
’otänkbart’ och därför reelt omöjligt: att solens rörelse, såsom Copernicus
framhöll, kunde vara blott skenbar; att något annat än en likformigt värkande
kraft kunde åstadkomma en motsvarande kontinuerlig rörelse, ett mot Galilei
riktadt skenargunient; att olika ljusstrålar kunde hafva olika brytbarhet
1 Ibid, S. 425.
2 A. at.. S. 407.
3 Mill, a. st., S. 157 ff.
4 Mill, a. st., S. 157: "there was a time when man could not credit the
exi-stence of antipodes; were unable to conceive the force of gravity acting upwards
in-tstead of downwards".
5 Mill, a. st., S. 157.
Vannérus, Kunskapslära. 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
