- Project Runeberg -  Kunskapslära /
296

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XIII. Om criterium veri. Vissheten. Olika former af försanthållande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

296

högsta rationella vissheten. Oftast finnes endast öfvervägande
anledningtill ett visst antagande. Men då därvid dettas motsats icke blir
alldeles-utesluten, måste äfven den mot sannolikheten svarande intellektuella
visshetskänslan blifva af blandad karaktär: vissheten degraderas till ett mer
eller mindre skeptiskt tillstånd, under hvars inflytande man icke vågar
resolut binda sig vid ett bestämdt antagande.

Om sannolikhet: Windelband, Gewissh. d. Erk., S. 23 ff, Grung,
Probl. d. Gewissh., S. 9 ff, Sigwart, Logik, Bd 2, S. 305 ff, Volkelt,
Erf. u. Denk., S. 185, Wundt, Logik, I, S. 437 ff, Hartmann, Y. f. w.
Ph., 1904.

Meningen är den hvarken tillräckligt objektivt grundade ej häller
subjektivt fullvissa uppfattningen. Den tager sig dels uttryck i s. k.
omotiverade eller »lösa» påståenden, dels i de så att säga strax
nedom-sannolikhetens gräns liggande omdömen, för hvilka väl grunder kunna
presteras, men inga afgörande. Sin fulla psykologiska motivation måste
meningen dock förutsättas äga, och den kan anses höra lika mycket hemma i
psykologin som kunskapsläran. Dess förstnämda, illegitima form återför
sig till en mängd olika, ofta svåruppdagade källor, t. ex. till den fond af
fördomar som besjälar individen och slägtet — så meningen att 13 är ett
olycksbringande tal. (S. 287: Mill: »fallacies of simple inspection»).
I sin högre form däremot närmar sig meningen sannolikhetsuppfattningen,
hvari den kan gå öfver — och eventuelt äfven i vetande —; den framgår
då ur de objektiva grunder, som ett eller annat faktiskt eller plausibelt
torhållande erbjuder.

Om meningen: Windelband, Gewissh. d. Erk., S. 40, Wundt,
Logik, I, S. 412.

Ett betydelsefullare fenomen än meningen är tron och dess visshet.
Den är den subjektivt vissa, men ur objektiv synpunkt otillräckligt
grundade uppfattningen. Tron fasthåller sitt föremål med den subjektiva
öfvertygelsen styrka. Den som tror kan visserligen tvifla på sin uppfattnings
sanning, men han gör det faktiskt icke. Elere olika former kunna här
urskiljas, men den ojämförligt mest grandiosa yttringen är den
religiösa tron. Att utreda denna är emellertid en specialuppgift af alltför
omfattande natur att här kunna behandlas. Det är det alltjämt brännande
problemet om »tro och vetande», som framglimtar på denna punkt i
kunskapsläran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free