Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
hvarifrån den omedelbara realiteten visar öfver sig själf i såväl
objektiv, som subjektiv riktning. Därvid måste den ock hänvisa
på det komplement, som utgöres å ena sidan af den
objektivt-transscendenta värkligheten och å andra af det transscendenta, som
existerar inom det psykiska subjekts sfär, för hvilket den
omedelbara värkligheten är gifven. Då därtill all omedelbart gifven
realitet i själfva värket återför sig till och sammanfaller med
medvetandet och dess erfarenhetsinnehåll, och vidare den det egna
medvetandets ståndpunkt, hvilken vi hittills i det stora hela
intagit, nu måste öfverskridas, så kan transscendensproblemet äfven
formuleras i förhållande till just subjektet (medvetandet) såsom det
centrala ledet. Hufvudmotsatserna blifva då: a) det individuella subjektet
och dess erfarenhetsinnehåll contra det transscendenta, som utgöres
af det transsubjektiva\ samt b) det individuella medvetandet
contra det transscendent-psykiska hos individen. Närmast hafva vi
alltså att undersöka, om det värkligen existerar en transsubjektiv
realitet eller om jaget och dess innehåll, särskildt dess
erfarenhetsinnehåll, utgöra den enda värkligheten. Men vi vilja äfven hafva
afgjordt, hvilken kunskaplig giltighetsgrad de resultat, som
möjligen komma att ernås, besitta.
Därvid blifva de i det föregående exponerade allmänna
kunskapsprinciperna satta på sitt första prof och tilläfventyrs äfven
belysta från nya synpunkter.
Tanken att jaget och dess innehåll skulle utgöra den enda
realiteten och icke koexistera med en transsubjektiv värklighet,
kan tyckas innebära ett alltför "gjordt" och konstladt spörsmål att
öfverhufvud förtjäna någon närmare uppmärksamhet. Nekas kan
ej häller, att man i och med uppställandet af detsamma nalkas ej
blott spetsfundighetens, utan äfven orimlighetens gräns. Likväl
kan kunskapsläran icke rätt och slätt förbigå det, ty dels är
försöket att härleda den gifna värklighetens företeelser exklusivt ur
jaget något, som ligger i den konsekventa fortsättningen af den
subjektivism, hvilken uppspirar i och med den så
betydelsefulla sanningen om den gifna värklighetens faktiska karaktär af ett
föreställningsinnehåll, och dels saknas icke i filosofiens historia
ansatser till ett så eftertryckligt betonande af jagets betydelse för all
gifven värklighet, att de dithörande uppfattningssätten stå på
gränsen till ren subjektivism eller, såsom man äfven kallat ståndpunkten,
subjektiv idealism. Vi erinra om vissa tyska efter-kantiska
1 .Tag upptager detta utti-yck efter Volkelt, Erfahrung und Denken, S. 42. Man
kunde naturligtvis äfven använda termerna det "transpaykiska", det "extramentala"
och "icke-jaget".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
