Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
det i sig abstrakta jaget, ej häller ur någon förutgående
värksam-hetsyttring, alldenstund hvarje sådan endast är hvad den är, så
söker man förgäfves efter en tillräcklig grund till de olika
värk-samhetsakterna. De framstå alltså som grundlösa
själfframbrin-gelser och förvandla därigenom hela det fichteska absoluta jaget
till en irrationell princip, i hvars ställe en mera tillfredsställande
grund till det faktum, som här ytterst skall förklaras, nämligen
den gifna värklighetens förändringar, måste sökas för såvidt icke
fantasteriet skall upphöjas till filosofiens kunskapsorgan och denna
upphöra att vara føw&evetenskap.
3). Fichtes rena jag är därtill af en alltför enhetlig och
homogen natur att kunna räcka till såsom ratio sufficiens till
erfarenhetsvärldens i det obestämbara gående differentiation och
mångfald. De empiriska jagen äro aldrig fylda af samma
innehåll, utan a, b, c ... n äro centra, genom hvilka olika
föreställningsräckor draga fram i samma ögonblick. Icke desto mindre
skall samma enhetliga absoluta jag vara den produktiva grunden till
denna heterogena mångfald. Hvilken komplicerad värksamhet måste
här icke kunna utföras af ett och samma i sig indifferenta väsen!
På samma gång det hos det ändliga jaget a frambringar ett visst
innehåll, skall det hos b kunna framskapa ett annat
föreställningsinbegrepp, hos c ett tredje, o. s. v. Att lagen för denna
ogenomträngligt mystiska produktion trotsar all närmare formulering ligger
i öppen dag. Yärksamheten förvandlas i själfva värket för vår
ändliga uppfattning till ett sannskyldigt kaos af
värksamhetsrikt-ningar och värksamhetsakter. Detta vill med andra ord säga, att det,
som skulle klargöras — till detta hör ju bland annat den gifna yttre
värklighetens ting, resp. de föreställningar, "som äro förbundna med
känslan af nödvändighet" — det förklaras per obscurius. Och
säkerligen finnes ingen annan möjlighet att här åstadkomma en
förklaring, som åtminstone i någon mån gör skäl för namnet, än att
låta det rena jagets enhet substitueras af en mångfald af
samvärkande faktorer eller ett mångfaldshelt med en ty åtföljande
lagbundet föränderlig ordning, på hvilket lagbundna hela
erfarenhetsföreteelserna sedan kunna utskiftas såsom korrelata funktioner.
4). I Fichtes filosofi korsa tvänne tankeserier hvarandra,
hvilka dock ej äro lätta att bringa till samstämmig enhet. A ena
sidan är uppgiften teoretisk och afser att förklara de i erfarenheten
gifna företeelserna. Det produktiva absoluta jaget blir här den
förmenta förklaringsgrunden. A andra sidan är uppgiften praktisk
och afser att gifva högsta möjliga helgd åt "den moraliska
världsordningen", hvilket sker därigenom att denna ordning rent af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
