- Project Runeberg -  Kunskapslära /
323

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

323

absolutgöres. Därvid borde den egentligen sammanfalla med det
absoluta jaget, som då blefve icke blott en teoretisk princip, utan äfven
en praktisk förnuftsmakt. Likväl tänkte sig Fichte saken näppeligen
på detta sätt, utan han lät den praktiska idén om den moraliska (resp.
rättsliga och religiösa) förnuftsordningen blifva så att säga ännu mera
absolut än det absoluta jaget själft. Det blef nämligen denna idé
eller, om man så vill, det abstrakta praktiska förnuftet, som fick
tjäna som allra yttersta grund (" Anstoss") till det förhållandet, att
det absoluta jaget öfverhufvud splittrar sig i en mångfald af ändliga,
individuella jag1. Endast sådana väsen kunna hafva förnuftiga
uppgifter att förvärkliga. Men lika mystisk som denna genetiska tanke
är ur teoretisk synpunkt lika omöjligt blir det att insätta den nämda
förnuftsidén på den öfverabsoluta punkt, där Fichte ville hafva den
instäld. Den kan nämligen icke alls existera i och för sig. Det
ligger ingen rimlig mening i antagandet, att en förnuftsidé kan
existera oberoende af ett lefvande förnuftigt medvetande eller
subjekt. Och en extensiv förnuftsordning förutsätter en totalitet af
gifna subjekt, hvarvid det motsvarande objektiva förnuftet utgör en
deras ordning. Det är då så långt ifrån att jagen kunna vara en
skapelse af en dylik idé och ordning, att det fastmer är
förnuftsordningen som blir en skapelse af jagen. De senare utgöra alltså den
sannskyldiga realgrunden, och det objektiva förnuftet blir ur genetisk
synpunkt en sekundär manifestation. Man måste fordra detta äfven
ur moralitetens2 egen synpunkt. Ty moralitet måste först och främst
uppfattas som ett själfständighetens värk, ett prestandum af den
moraliska personen. Idén om den moraliska världsordningen, hvilken
Fichte på ett ur andra synpunkter så storartadt sätt förskaffat
ingång i mänsklighetens medvetande, är därför icke att fatta som
grund i annan mening än som solliciterande bestämningsgrund för
redan gifna personliga väsens viljor och värksamhet. Nämda idé
kan ock sägas bilda ett uttryck för ett ändamål. Men ändamålet
är icke aktuelt i en utvecklings begynnelse, utan blir det först i
egenskap af ett genom utvecklingen förvärkligadt resultat. Kort
sagdt, ett abstrakt förnuft kan icke gifva realitet åt jagen,
utan det är tvärtom dessa, hvilka gifva realitet åt såväl idén
om en moralisk regim som den däremot svarande förnuftiga lifs-

1 Riehl, Kritic., II: Th. 1, S. 19.. yttrar bl. a. om denna Fiehtes "Anstoss":
"eigentlich hätte Fichte einer Vielheit verschieden gerichteter und beschaffener ’Anstösse*
bedurft, entsprechend der Vielheit und inneren Mannigfaltigkeit der Erfahrungsobjecte;
denn aus einem einzigen und überdies unbestimmten Anstosse lässt sieh die Zahl
und Bestimmtheit der Dinge nicht erklären". Jfr ibid., Th. 2, S. 139.

2 om vi här hålla oss endast till denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free