- Project Runeberg -  Kunskapslära /
328

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

328

och förnimmandet af all vår världs myllrande företeelser finnes platt
intet begripligt samband. Lika gärna kunde en speldosa spela sina
melodier icke därför att mekanismen i den värkar, utan emedan
den intager en viss plats bland världens öfriga speldosor. Ej häller
den blotta abstrakta "ändligheten" hos de andar, som öfverhufvud
äga en aktuell fenomenvärld, utgör någon värklig förklaringsprincip.
Ty ändligheten kan icke gerna betraktas som det primära (grund),
utan måste fastmer uppfattas som det sekundära (följd). Ett
mänskligt jag förnimmer icke så eller så, emedan det är ändligt, utan
tvärt om: därför att det förnimmer på ett "ofullkomligt" sätt —
förnimmande den sanna värkligheten mer eller mindre inadekvat
eller annorlunda än den i sin sanning är —, så blir det ett ändligt
väsen. Sättet att förnimma blir alltså det primära, ändligheten det
sekundära. När nu förnimmandets variabilitet icke kan förklaras
hvarken ur den sanna värkligheten i det hela, det enskilda jagets
substantialitet, dettas ställning i systemet eller dess ändlighet, så
måste den förklaras ur sig själf. Det lyckas emellertid icke. Man
får här att laborera med ett föreställningskompositum och en
alldeles obegriplig föreställningsväxling, om hvilken man icke ens
kan säga att den utmärker sig för teleologisk följdriktighet,
alldenstund vi icke äga någon kännedom om den plan, som därvid
skulle realiseras. Mystik blir därför resultatet, men inom det
rent vetenskapliga området betecknar denna ett vetenskapens
fiasko. Den moderna vetenskapen vill hafva realförklaringar i
enlighet med den ofvan pointerade determinationsgrundsatsen och
icke en blott anknytning till abstrakta principer, resp. Subsumtion
under allmänna begrepp. En härledning ur dylika blir endast en
skenförklaring och innebär ett återfall i en öfvervunnen dialektiks
metod. —

Nettoresultatet af hela den föregående kritiska undersökningen
kan preciseras så: den omedelbart gifna värklighet, som utgöres af
medvetandet och dess föreställningsinnehåll, är icke den enda, utan
med densamma koexisterar en transscendent, resp. transsubjektiv
realitet, hvilken alltså existerar jämte nämda omedelbara
erfarenhetsvärld och dess subjektiva grundförutsättning medvetandet. Den
egentliga kunskapsgrunden till denna komplementära
transscendens-uppfattning är att söka i den omständigheten, att det medvetandets
innehåll, som bildas af inbegreppet af omedelbart gifna föremål
och förlopp, icke låter sig härledas uteslutande ur det mänskliga
jaget. Det egna jagets begränsade sfär måste därför vidgas. Och
därvid visar det sig, att det icke gifves något logiskt mera
tillfredsställande sätt att förklara deklarandum än det, som vädjar till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free