- Project Runeberg -  Kunskapslära /
339

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

339

hållet och som sålunda blir ett sammanhang i kraft af en bestämd
psykisk värksamhet. Detta uppslag kunde leda till ett långt kapitel.
Man erinre sig närmast de operationer tänkandet i inskränkt och
egentlig bemärkelse kan värkställa — jfr kap. VI. Att tänkandet
just i egenskap af en dylik värksamhet med vare sig gifna eller af
tänkandet själft bildade föreställningar och begrepp utgör ett
erfarenhetsfaktum är obestridligt. Men detta faktiska tänkande kan icke
anses vara identiskt med det psykiska subjekt i det hela, hvarmed
tänkandet står i kontinuerligt realsammanhang. Hvarje omedelbart
gifvet tänkande är nämligen en temporär funktion af ett enhetligt,
permanent subjekt, hvilket alltså innehåller de olika tankeakterna
såsom sina konkreta yttringar. Dessa tankeakter kunna omöjligen
vara själfbildade funktioner. De skulle då uppkomma ur det rena
intet, och deras sammanhang icke innebära något mera än ett blott
efterhvartannatföljande, d. v. s. de skulle bilda en blott tidsföljd.
Då ett tänkande försiggår sluter sig dock icke tanke till tanke som
droppe följer på droppe, utan en tanke förbindes med en annan af
ett motsvarande gemensamt och syntetiserande medvetande. När
detta tänker behöfver det emellertid icke vara besjäladt af ett
utprägladt själfmedvetande, utan det kan vara liksom uppgånget i
de korrelativa tankarna. Dessa senare och deras inbördes
förhållanden blifva då det strängt omedelbart gifna vid tänkandet. Icke
desto mindre är äfven deras subjekt, den transscendentala
appercep-tionen, reell. Men därför att denna är af en enhet, existenskontinuitet
och kvalitativ likartenhet, som icke manifestera sig som ett
erfarenhetsfaktum, måste den bestämmas som en transscendent faktor.
Kort och godt: tänkandet, som i egenskap af ett öfvervägande
lineärt anordnadt inbegrepp af tankeakter är ett faktum,
öfver-skjutes af det psykiska kontinuum, hvilket måste anses ligga till
grund för och liksom uppbära de särskilda tankeakterna, hvilka
alltså i sin ordning äro funktioner af detta kontinuum, betraktadt
som funktionsgrund. Förutsätter man icke ett dylikt fundament af
en viss enhet, kontinuitet liksom äfven af en viss kvalitativ konstans,
så komma de olika tankeakterna att sakna möjligheten för sin reella
existens. Men på samma sätt som delarna hänvisa på det
sammanhängande hela, hvarur de uttagits, hänvisa äfven tankeakterna på
den transscendentala apperceptionens hela. I hvilken bemärkelse
denna är icke blott transscendental i kantisk bemärkelse, utan ock
transscendent hafva vi strax ofvan angifvit.

Till samma resultat — tanken om en värksam, på samma
gång transscendental och transscendent apperception — leder ock
reflektionen på de gifna föreställningarnas samm ans a t the t. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free