Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
343
innehåll; blir ett nödvändigt antagande. Ty huru skulle väl det, som
i sitt integrerade bela på samma gång är differentieradt och
heterogent, såsom åskådningsföreställningarna i regeln äro, kunna vara
sprunget ur en absolut åtskilnadslös och alltigenom homogen grund?
Det, som möjliggör och medför en sammansatt föreställning, måste
själft utgör ett diskontinuum, det må för öfrigt vara hur och hvad
som hälst. Men en föreställning är å andra sidan något mera än
en diskret mångfald, nämligen en intuitivt gifven totalitet. Den
bildar en veritabel "enhet i och af mångfald", där de i
abstraktionen särskilda komponenterna, utgöra integrerade moment i ett
sammanhängande helt. Just detta sammanhang är väsentligen ett
subjektets eget värk, en funktion af det psykiska skeende, som
termen "jagets syntetiserande värksamhet" afser att bringa till
uttryck. Denna syntetiska process försiggår emellertid omedvetet,
och blir för såvidt ur uppfattningens synpunkt transscendent.
Men tillvaron af ett omedvetet själslif sannolikgöres af än
andra förhållanden. Så är det ett faktum att af alla de intryck,
för hvilka den omgifvande världen utsätter ett senterande subjekt,
icke alla komma till aktuelt medvetande. De måste vara af en
viss energi för att öfverhufvud kunna framkalla en egentlig
förnimmelse. Skulle det nu värkligen icke existera något undermedvetet
gränsområde, där omedvetna psykiska funktioner försiggå,
motsvarande sådana intryck, som icke äro af den energigrad, hvilken är
erforderlig för att en medveten reaktion skall följa? Svarar man
nej, måste man antaga att medvetandet betecknar en absolut gräns:
att alltså på gränsens ena sida, nämligen medvetandets, mångt och
mycket kan försiggå, på den andra däremot alls ingenting, enär där
intet är. Hvarför skall dock just en energi representerad af t. ex.
talet 10 medföra en psykisk yttring, men icke en, representerad
af talet 10 minskadt med en oändligt liten kvantitet?
Kontinuiteten måste dock till en viss grad bevaras äfven utöfver (under)
medvetandets sfär lika väl som kontinuerliga grader existera inom
denna. Det är alltså rimligt att antaga, att "das eben merkliche
Bewusstsein" utgör en grad, hvilken ligger i en gradserie och alltså
har grader under sig lika väl som öfver sig. Men undergraderna
blifva omedvetna funktioner.
Slutligen må framhållas att hypotesen om ett omedvetet och
transscendent själslif framstår som en nödvändig förutsättning för
begripligheten af den utveckling, som det psykiska lifvet företer.
Redan ontogenetiskt är det omöjligt att fixera en bestämd
gräns för medvetandets uppkomst. När en medvetenhetsförmögen
varelse första gången förnimmer en förnimmelse, kan denna till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
