- Project Runeberg -  Kunskapslära /
345

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XV. Omedelbart gifven värklighet contra transscendent realitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

345

ett psykiskt subjekt. Graden blir då en viss betingad modus af detta
subjekt, och graderna hos detsamma kunna visserligen sägas
förvinna och förintas. Men med graderna försvinna icke
nödvändigt gradernas subjekt. Detta är, tänkt utan grader, det i
motsvarande hänseende fullständigt oföränderliga. Och att det
oföränderliga skulle kunna förändras, försvinna, förintas innebär en ren
motsägelse. Sedan man återfört det enda föränderliga, nämligen
accidenserna, till deras i sig oföränderliga grund, kan denna i sin
ordning icke tänkas föränderlig. Man kan, som sagdt, icke tänka
att en realitet, som höjd öfver all förändring, kan upphöra att äga
realitet; men väl kan fantasien springa öfver från en dylik positivitet
till negativitet; så mycket lättare kan den göra detta som den ju
har af ordet intet till sin disposition. Uppenbart är att detta
oföränderliga, oförstörbara, gradlösa hos själslifvet är transscendent.

Så mycket för att ådagalägga, att det finnes en transscendent
sida hos själslifvet. Slutpunkten liksom utgångspunkten för dess
utveckling är transscendent; dess omedvetna funktioner och
omedvetna bestämdhet öfverhufvud äro af transscendent natur; dess
syntetiska värksamhet är transscendent; äfven det sammanhang, den
förändring och uppkomst, som förnimmelserna förete, hänvisa på
ett transscendent komplement. Det förhåller sig nämligen så, att
det individuella själslifvet i sin omedelbara och faktiska
framträ-delseform företer ett variabititetens och diskontinuitetens skick,
som blir oförståeligt, om det icke får tillordnas å ena sidan en
transsubjektiv ordning och å andra ett strängt psykiskt kontinuum,
ett reelt subjekt, som ligger till grund för och möjliggör den de
psykiska funktionernas och tillståndens fullständiga genetiska
bestämdhet, som äfven inom detta område måste häfdas af tänkandet.
Äfven inom själslifvets sfär — liksom inom de yttre fenomenens
— anträffas intet strängt realsammanhang inom den omedelbara
erfarenhetens region, hvarför ett sådant måste sökas inom ett
komplementärt transscendensområde. Vilja vi markera detta psykiska
komplement medels ett slående uttryck, kunna vi, såsom skett,
använda den kantiska termen ’den transscendentala apperceptionen’.
I det föregående är för öfrigt framhållet att det omedelbart gifna
själslifvet står i strängt realsammanhang med det
transscendent-psy-kiska; dessa båda led bilda endast abstrakta moment i ett och samma
reella hela, det hela, af hvilket det aktuella medvetandet utgör en
med sina transsubjektiva betingelser varierande gradfunktion. —

En objektivitetspröfning analog med den, som (s. 331 ff) sökte
afgöra, hvilken kunskaplig giltighet antagandet af en transsubjektiv
värklighet besitter, bör här följa.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free