Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Huru alla dessa tingegenskaper kunna sambestå till ett dylikt
enhetligt helt är däremot en fråga för sig, som icke tillhör detta
sammanhang. Här har det endast gält att deskriptivt framställa
de faktiskt gifna tingens konstitutiva bestämningar, och med
framhållandet af tingkvaliteternas intensitet tro vi oss bra nog
fullständigt hafva angifvit dessa.
Söka vi återföra tingsföreställningen till en expression, som
markerar själfva dess hufvudbestämningar, kunna vi säga att
tinget är ett sinligt förnimbart, rumligt utsträckt och
kvalitativt bestämdt föremål, hvilket dessutom genom sin massa
representerar en viss mängd realitet. På många sätt kunde man sedan
omskrifva detta genom att i formuleringen antingen indraga flere
af de bestämningar, som i det föregående pointerats, eller ock än
mer simplificera dem. Så kunde man rätt och slätt påstå, att ett
ting är ett yttre varseblifningsföremål. Dock synes oss t. o. m.
Wundts definition: "Dinge sind von unserm Willen unabhängige
Complexe von Empfindungen, denen räumliche Selbständigkeit und
zeitliche Stetigkeit zukommt"1 ej fullt uttömmande. Den, liksom
åtskilliga andra tingdefinitioner, lägger in för litet i tingets begrepp.
Tinget är af en mera prononcerad objektiv realitetshalt än att
det kan förflyktigas i en komplex af sensationer. Det går icke
så lätt att draga in det i medvetandet och göra det till ett blott
innehåll i detta, som filosoferna ofta hållit före. "Räumliche
Selbständigkeit" är en karaktäristisk tingegenskap, men näppeligen
"die zeitliche Stetigkeit". Tinget är visserligen tidsbestämdt, men
det är icke så mycket tinget såsom ting, hvilket förutsätter
tiden, som icke mer dess förändringar. Att tinget skall förändra
sig är dock ingen i tingets begrepp liggande nödvändighet; det
finnes ock (hypotetiska) ting, t. ex. atomerna, hvilka i viss
mening icke förändras. Rum och tid sammankopplas efter Kants
föredöme alltför oupplösligt; de hänföra sig dock till skilda sidor
hos värkligheten. Rummet tillhör tinget, tiden däremot
företrädesvis förändringen och skeendet i världen. För att låta tingets
oupphäfbara objektiva realitet komma till sin fulla rätt synes
det påkalladt att pointera massan såsom en karaktäristisk
faktor hos det2. Massan utgör det så att säga empiriskt
substantiella hos tinget. Det är den, som icke kan vare sig förintas
eller formeras, utan konstant består och till hvilken flere af
1 Ibid., S. 467.
2 Om massan såsom den yttre värklighetens fundamentala bestämning: H. Hertz-,
se om hans uppfattn. Cohens Einl., S. 38 ff.; jfr förev. arb. s. 313. Sigwart, Logik,
Bd 2, S. 391 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
