Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
369
tingets öfriga egenskaper, t. ex. tyngden, måste återföras. All tyngd är
nämligen tyngden hos en massa1. Däremot är det ingen rimlig
mening i påståendet att sensationskomplexer, rum och tid hafva
tyngd. Frågan hvad massan i sin ordning egentligen är blir en
cura posterior. Här ligger det endast vigt på att inskärpa, att
tingföreställningen icke får förtunnas och göras innehållslösare än
tinget själft faktiskt är. Detta bildar först och främst en objektiv
realitet, och hufvuduttrycket för detta förhållande blir just massan.
Men denna låter sig icke så lätt subjektiveras, som kvaliteter, rum
och tid. Med det sagda hafva vi ock antydt att vi ej kunna anse
deras åsigt hållbar, som påstå, att det icke ingår något af
substansbegrepp i tingföreställningen. I och med att tinget icke låter sig
förflyktigas till en blott subjektiv modus — en komplex af
sensationer — måste det hafva äfven en objektiv grundläggning eller
vara af en viss transsubjektiv medbestämdhet. Därmed är tinget
satt i förbindelse med substansernas värld, man må sedan tänka
hvad man vill om dessa substanser och uppfatta dem antingen ur
empirisk-naturvetenskaplig synpunkt såsom en totalitet af atomer
och molekyler eller ur filosofisk såsom en mångfald af "väsen" af
en eller annan beskaffenhet. Den vår omedelbara erfarenhetsvärld
medbetingande transscendenta realiteten kan till sist icke
fasthållas af medvetandet på annat sätt än genom en användning
af substanskategorien. Det transscendenta blir för såvidt till sin
allmänna grundform en (låt vara hypotetisk) substantiell värklighet.
Om begreppet ting: Avenarius, Pliil., S. 52 ff. Schuppe, Grundr., S.
115 ff. »Jedes Datum mit seiner räumlichen und zeitlichen Bestimmtheit
[bildet] eine Einheit, weil keines dieser Elemente fehlen kann ohne die
Wahrnehmbarkeit der andern aufzuheben»; »es ist die aufzuzeigende Art
von Einheit, welche den Dingcliarakter ausmacht»; »die Grundlage [der
dinglichen] Synthesen ist immer die Kaum- und Zeitanschauung»; »die Einheit
ist dasjenige, was den Dingcliarakter ausmacht». Schubert-Soldern,
Gründl., S. 34, 123 ff; »ein Ding ist ein zeitlich und räumlich bestimmtes,
in einer bestimmten Art gesetzlicher Veränderungen begriffenes Zusammen
von einfachen Daten» (126). Rehmke, "Wahrn. u. Begr. S. 244.
Sigwart, Logik, Bd 2, S. 113 ff. »Die Betrachtung dessen was wir in der
Vorstellung eines Dinges eigentlich thun, hat uns eine dreifache
Zusammenfassung gezeigt: eine zeitliche, sofern wir etwas als dauernd durch
unterscheidbare Momente hindurch nur durch Zusammenfassung derselben
vorstellen können; eine räumliche, sofern die einheitliche Abgrenzung
eines Raumbildes eine Zusammenfassung verschiedener Theile voraussetzt;
eine Vereinigung endlich der Raumvorstellungen durch den Gesichts-, und
1 hvarvid, som bekant, massor attrahera (röra sig mot) hvarandra enligt en af
Newton formulerad grundlag.
Vannérus, Kunskapslära.
2i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
