- Project Runeberg -  Kunskapslära /
371

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

Att rummet är en empirisk grundform hos tinget framgår däraf
att det, såsom den närmare reflektionen snart intygar, icke kan
reduceras till någon annan objektiv föreställning. Visserligen kan
man hos detsamma urskilja ett antal dimensioner, men rummet är
icke sammansatt af dessa, utan de äro fastmer gifna i och med den
konkreta rumsåskådningen, hvilken alltså är det primära, och
förlora all betydelse utan samband med denna. I egenskap af en
extensiv form, som förlänar tinget en i mer eller mindre skarpa
konturer framträdande slutenhet inom sig själft och begränsning i
förhållande till andra ting, ter sig emellertid rummet för den
objektiva betraktelsen som en bestämning hos ett liksom bakomliggande
något. Tinget utgör ej häller ett blott rumskontinuum, utan något
mera, nämligen en realitet, hvilken har många andra bestämningar
än sin rumliga form. Men någon möjlighet att härleda rummet ur
denna objektiva realitet har aldrig yppats, och öfverhufvud bildar
dess förhållande till den värklighet, hvilken det så att säga
förrumli-gar, ett dunkelt problem, som blir nära nog lika svårt att lösa, om man
helt och hållet lemnar det objektiva betraktelsesättet och går öfver
till ett subjektivt samt därvid uppfattar rummet i enlighet med Kants
grundtanke, nämligen såsom en "det rena förnuftets" åskådningsform,
d. v. s. som en medvetandets modus percipiendi. Vi måste därför,
i alla händelser i detta sammanhang, afhugga knuten i stället för
att lösa den och rätt och slätt påstå, att rummet bildar en
irredu-cibel grundform hos tinget. Men utgör det en sådan är det
att vänta, att det äfven skall gå igen i någon eller några af tingets
öfriga bestämningar. I egenskapen ogenomtränglighet framträder
ock rumsföreställningen så tillvida som de hvarandra icke
genomträngande kropparna alltjämt bibehålla sina relationer af yttrehet
och ständigt falla utom hvarandra. Dock innehåller begreppet
ogenomtränglighet äfven andra föreställningselement än rumsbeståndsdelar.
Att en kropp A icke kan genomtränga en annan B innebär
nämligen vidare, att en viss "motståndskraft" möter den, då den
opererar mot denna andra och liksom söker att uttränga den
(nämligen B) från dess bestämda ort, plats, läge eller ställning i
systemet. Här inspelar således ett dynamiskt föreställningselement.
Hvad motståndskraft eller rätt och slätt kraft i sin ordning
egentligen är må här stå osagdt. Att kraft i den allmänna bemärkelsen af
rörelseändringsorsak dock icke utgör något själfständigt, utan
fastmer något — i alla händelser till en viss grad — reducibelt, inses
däraf, att begreppet kraft är en abstraktion. Kraft är nämligen
egentligen ett uttryck för den speciella egenskap hos ett föremål,
som röjer sig i dettas effektivitet, men att tinget platt intet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free