Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
annat är än en dylik princip för effekter är ett förhastadt
antagande. Det är ock något i och för sig, lika visst som allt
värk-ligt för att kunna vara effektivt utåt måste vara af en viss egen
realitetsbestämdhet eller själfbestämdhet. Men under sådana
förhållanden blir kraft närmast reducibel till massa för såvidt vi
med massa förstå det ur empirisk synpunkt substantiella hos tinget.
Kraft är kunskapsteoretiskt en viss massegenskap eller massfunktion.
I föreställningen ogenomtränglighet ingå således de tre
begreppselementen rum, (motståndskraft) och massa. Ogenomträngligheten är
följaktligen ur antydd synpunkt en sekundär tingenskap; den bildar
egentligen det språkliga uttrycket för det förhållandet att tingen
genom sin massa, sin massegenskap kraft samt sin slutenhet inom
bestämda större eller mindre rumsområden alltjämt förbli i
motsvarande yttre och mekaniska förhållanden.
Rum och massa utgöra enligt det föregående irreducibla
föreställningselement. Diskretionen ökar icke dessa senares antal. Den
bildar nämligen ett rent rumligt förhållande, innebärande — såsom
den här gör — att kropparna äro på något sätt åtskilda från
hvarandra och distanserade i rummet (massans diskontinuitet). Innebär
diskretionen afstånd, har man alltså att göra med en afgjordt
rum-lig bestämning. Äfven orn afståndet kroppar emellan
sammankrymper till beröring eller kontakt, så blir diskretionen likväl
reducibel till en föreställning om ett rumsförhållande, alldenstund
den i hvarje fall kommer att innebära en de systemet
tillhörande tingens såväl yttre åtskildhet, som slutenhet inom sina egna
rumssfärer (rymder).
Tyngd och tröghet äro likaledes speciella egenskaper hos
massan. Tyngden är närmast bestämbar som en kraftfunktion, hvarvid
kraften (attraktionen) visar sin effektivitet genom att enligt den
antydda newtonska lagen, hvilken just hänför sig till massan,
attrahera den tunga kroppen. Men kraft är i sin ordning massa betraktad
såsom princip för yttre värkningar. Trögheten vidare är endast
ett uttryck för den åt sig själf öfverlemnade massans konservativa
natur; massan förblir såsom den i ett visst tillstånd är, om ingen
tillkommande yttre orsak bringar den att förändras.
Äfven föreställningen täthet — som i det föregående ej
särskildt framhållits — är sammansatt af rums- och masselement.
Täthet är nämligen "die Masse der Volumeneinheit eines
physikalischen (d. h. mit Masse erfüllten, nicht bloss geometrischen)
Körper oder das Verhältniss seiner Masse zu seinem Volumen"1.
m
1 Täthet = ~. Jfr Auerbach, Kanon d. Physik, S. 54.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
