- Project Runeberg -  Kunskapslära /
373

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

373

Rörelsen är en mera komplicerad föreställning. Först och
främst ingår i den samma en mängd rumselement. Då en kropp
rör sig äger rörelsen utgångspunkt, bana, riktning, väglängd och
slutpunkt — allt rumliga bestämningar. Själf är ju ock hvarje kropp
rumsbestämd. Men vidare inspela åtminstone tvänne nya
föreställningselement: förändring och tid. Rörelse är lägeförändring.
Nu är förändring något, som icke omedelbart framgår ur vare sig
rummets eller massans begrepp. Den utgör ett rätt och slätt
faktum, hvilket icke kan reduceras i annan mening än att man kan
uppsöka de föreställningsfaktorer, hvilka samvärka vid den faktiskt gifna
rörelseföreställningens bildande. Och hos förändringen är tiden ett
oupphäfbart bestämningsstycke, på samma gång den utgör en i sitt
slag säregen åskådning, hvilken visserligen gör sig gällande vid
all uppfattning, men framträder med liksom skärpt märkbarhet i
samband med föreställningen om förändring, resp. rörelse. Däremot
erbjuder den tidens kombination med rummet, som tager sig
uttryck i hastighets- och accelerationsbegreppen, inga nya
föreställningselement. Hastigheten bestämmes nämligen genom den väglängd,
som en sig rörande kropp tillryggalägger på tidsenheten, och äfven
accelerationen eller den hastighetsändring en rörelse undergår på
tidsenheten uppfattas ytterst med tillhjälp af rums- och
tidsföreställningar. Af de återstående tingegenskaperna äro, som antydt,
kraft och energi att betrakta som speciella massegenskaper. Hvad
särskildt energien beträffar, så återför den sig till en massa i
rörelse eller i ett visst läge och mätes efter det uträttade arbete,
hvari den omsättes.

Af de mekaniska tingegenskaperna blir det följaktligen endast
rummet, massan, förändringen (rörelsen) och tiden, hvilka utgöra
egentliga (irreducibla) grundbestämningar. De kvalitativa
egenskaperna intaga en särskild ställning genom den subjektivitet, som
för dem blir det företrädesvis utmärkande.

Tinget är enligt det föregående ett mycket kompliceradt
tankeföremål, där man kan urskilja dels mera fundamentala, dels mera
sekundära bestämningar och för öfrigt genom de senare fortgå till
allt speciellare egenskaper hos tingvärlden. Beträffande tingets
fundamentalbestämningar är det af intresse att i detta samband
tillägga att det s. k. absoluta måttsystemet för uppmätning af
rumsstorheter, massor och andra fysikaliska storheter just återför
sig till vissa grundenheter af rum, massa och tid (centimetern,
grammet, sekunden)1. Af dessa äro, som antydt, framför allt
rums-och massmåtten karaktäristiska för tinget. -—

1 Auerbach, ibid., S. 3 ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0389.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free