- Project Runeberg -  Kunskapslära /
379

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

379

rummets skenbara objektivitet — dess lokalisation till och
egenskap att liksom sluta sig omkring de gifna yttre tingen — utgör
ett problem, där mycket dunkel ännu återstår att skingra.

All analys uppdelar den i sig hela realiteten i ett aggregat
af abstraktioner. Och hvad är väl rumligheten annat än en
abstraktion! Intet ting framträder såsom blott rum! igt, utan i en
individuelt utpräglad rumsform, t. ex. den, som denna bok äger.
Låtom oss kalla denna konkreta rumsbestämdhet figurabilitet. Hvarje
konkret rum återför sig vidare till en bestämd tidpunkt, hvilken
drager ut sig till en mer eller mindre lång tidslinie eller tidssträcka
allteftersom åskådningen af det sig företeende tinget varar. Denna
egenskap hos en gifven rumbild må kallas dess temporalitet.
Slutligen är att erinra om, att tingets rumsform mer eller mindre
radikalt kan förändras: det är en gifven rumsforms variabilitet.

Ar rumligheten såsom sådan enligt all sannolikhet en
subjektiv funktion, resp. åskådning, så måste man å andra sidan
erkänna, att det blir omöjligt att härleda de tre understrukna
egenskaperna exklusivt ur medvetandet eller det förnimmande subjektet
själft. Huru skulle det väl vara möjligt att uteslutande "aus der
Tiefe des Bewusstseins" uppvisa grunden till, att jag vid
nedskrifvandet af dessa rader ser en i vissa konturer framträdande
solstrimma på bordet, hvilken därtill ideligen ändrar form? Nej,
här är en objektivitet med i spelet, hvilken medbetingar den
abstrakta subjektiva rumligheten och liksom tvingar denna att antaga
en bestämd figurabilitet, temporalitet och variabilitet. I hvarje
gifven rumsföreställning ingår då en transsubjektiv faktor i egenskap
af en till konkret bestämdhet necessiterande princip. Detta
antagande blir oundgängligt om man betänker, att det mänskliga
medvetandet alldeles icke är en absolut potens, hvilken inom sig
innehåller de tillräckliga vilkoren för sitt aktuella lif. Föreställningarna
uppdyka, bestå under en viss ändlig tid och försvinna därefter, men
hvarken denna genetiska ordning, ej häller den specifikation och
variabilitet, som förnimmelserna (varseblifningarna) förete, kunna
härledas uteslutande ur jaget, då dettas aktivitet i själfva värket
inskränker sig till vissa värksamheter och handlingar, hvilka
förutsätta ett redan gifvet innehåll — jaget kan t. ex. abstrahera och
värkställa en och annan akt af "beziehende Thätigkeit". Den enda
möjligheten att slippa ifrån objektiviteten och dess necessiterande
makt synes vara den, som Leibniz så genialiskt framkonstruerat
(och Boström upptagit och modifierat efter honom). Leibniz
uppfattade, såsom vi veta, jagets hela lif som en evolution af ett viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free