- Project Runeberg -  Kunskapslära /
388

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

388

skulle man kunna förstå detta ekvivalensförhållande ut från rent
subjektiv ståndpunkt? Äfven om man antoge att medvetandet
spontant kunde producera föreställningarna om energi och arbete, så
följde dock icke att det samtidigt äfven skulle producera
föreställningen om ett bestämdt storleksförhållande dem emellan. Sistberörda
förhållande innebär fastmer en ny sida af saken. Det är ingen
föreställningsnödvändighet att från den faktiska uppfattningen af en
mekanisk process öfvergå till föreställningen om en kvantitativ
ekvivalens mellan de successiva leden i processen. En härledning
ur objektiva grunder måste därför ske. Och det är först de
transsubjektiva förhållandena själfva, som förete sådana mått, t. ex. då
värme omsätter sig i arbete, att tänkandet tvingas att här
förutsätta en fullständig ekvivalens. Då vidare all aktuell energi är
rörelseenergi så tvingas man antaga att den transsubjektiva
realiteten är effektiv såsom orsak, huru än det hithörande
kausalitetsförhållandet närmare må vara beskaffadt.

Det återstår att något uppmärksamma äfven tiden, hvilken är
en af erfarenhetsvärldens grundbestämningar.

Redan den omständigheten att tidsföreställningen ständigt
inspelar i vårt förnimmande tyder på, att den är af en utpräglad
subjektivitet. I själfva värket kan intet föreställas utan att få
en bibestämmelse af tillvaro i tiden eller, med ett ord,
tidsexistens. I detta hänseende öfverträffar tiden alla de öfriga
bestämningar — rumsåskådningen ej undantagen — som i det föregående
andragits. Jämförd med dessa 1 visar det sig ock, att det blir
ytterst svårt att inse, huru objektiviteten skulle kunna liksom
insätta (eller inbiida) tidsföreställningen i medvetandet, under det
det är fullt tänkbart att objektiviteten äger en, låt vara helt
abstrakt, korrelativ motsvarighet till de öfriga noterade
egenskaperna. Den rena och egentliga tidsföreställningen måste därför
betraktas som ett subjektivt tillskott, alldenstund tiden i grunden
intet annat är än ett visst system af relationer. Tiden innebär en
föreställning att något är förutgående, koexisterande eller
efterföljande i förhållande till en annan tid, tagen som referenspunkt.
Och utan motsvarande akter af "beziehende Thätigkeit" uppstår
alls ingen sammanhängande tidsuppfattning. Men denna
relationssättande värksamhet är en afgjort subjektiv värksamhetsyttring. Att
det löpande kontinuum, som härvid uppstår och bildar liksom
förbindelsen mellan de relationspunkter, som det förutgående, nuet och
det efterföljande innebära, därtill antager formen af ett efterhvartannat

1 För bekvämlighetens skull noteras de här: rumsbestämdhet,
ogenomtränglighet, diskretion, tyngd, tröghet, täthet, rörelse, massa, kraft och energi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0404.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free