- Project Runeberg -  Kunskapslära /
395

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

395

dande substitut för den metafysiska utredning, som här borde
förekomma, men ej kan värkställas, förmår åstadkomma åtminstone något
mera. Den reducerar sig, som anfördt, ytterst till fysiologisk
psykologi. Ty är tinget objektivt medbetingadt, måste det antagas
att äfven det ting, som vår organism bildar, utgör en
transsub-jektivt grundad realitet. Vidare blir det oundgängligt att
förutsätta, att denna individuella organism, om hvilken vi icke kunna
äga någon mera ingående kunskap än den, som presteras af den
empiriska anatomin och fysiologin, är af allra största betydelse
för uppkomsten af de förnimmelser, af hvilkas material jaget på ett
eller annat sätt danar den faktiskt gifna yttre värkligheten
("fenomenvärlden"). Jaget är fullständigt liksom indraget inom
organismens hela eller, rättare, organismen är det psykofysiska hela, hos
hvilket man har att i abstraktionen urskilja en fysisk och en psykisk
sida. Medvetandet kommer därför aldrig i någon direkt beröring
med den utom-organiska värkligheten. Allt objektivt förmedlas
genom särskilda organiska — periferiska och centrala — apparater.
Men under sådana förhållanden blir värkligen undersökningen af den
konkreta tingsföreställningens uppkomst till sist ett stycke fysiologisk
psykologi. Närmast blir det hjärnan (hjärnvärksamheten), hvilken
blir bestämmande för tingets egenskaper, i det denna — enligt den,
som sagdt, här enda möjliga empiriska teorien — på ett eller annat
sätt förmedlar det system af sensationer, hvilka af medvetandet
automatiskt förarbetas till det motsvarande bestämda tinget. Allt
eftersom denna hjärnvärksamhet försiggår på det eller det-speciella sättet
framkallas då en motsvarande speciell åskådning eller varseblifning.
Är hjärnans värksamhet af en viss specialbeskaffenhet framkallas
åskådningen af t. ex. en galopperande häst; försiggår värksamheten
på ett visst annat sätt varseblifves ett ansigte; och på analogt
vis i det oändliga eller lika långt, som individens yttre
varseblif-ningsvärld sträcker sig1. Angående den yttersta psykofysiska
beskaffenheten af denna hjärnans värksamhet äro dock endast mer eller
mindre hypotetiska antaganden möjliga. Vår egen empiriska
hypotes är kort och godt den, att medvetandet ytterst måste återföras
till ett psykofysiskt bestämdt reelt subjekt eller, konkretare och

1 Jfr i samband härmed Avtnarius’ Kritik d. reinen Erfahr,, Bd 1, S. 200: "Wer-

den überhaupt Umgebungsbestandtheile B1, B2, . . . En als Voraussetzung
ausgesagter Erfahrung gedacht, so können sie als solche angenommen werden nur in dem
Sinne von Komplementärbedingungen für die Endbeschaffenheiten des Systems C
(hjärnan), und zwar nur, sofern von diesen Endbeschaffenheiten zugleich aussagbare
E-werte (erfarenhetsuttalanden) abhängig gedacht werden können; in diesem Falle aber
für die gesamten Endbeschaffenheitsbestimmungen". Eller: "was als ’Inhalt’ einer
’Erfahrung’ gedacht werden kann, hängt ab von der zugehörigen Endbeschaffenheit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0411.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free