Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 1. Ting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399
Det omedelbart gifna tinget i sin fulla konkretion och
värklighet är egentligen tinget sådant, som den senterande individen
uppfattar det. Men individen vid olika tillfällen och olika individer
sinsemellan uppfatta ju tingen på mer eller mindre olika sätt!
Detta förhållande utgör dock i och för icke sig något märkvärdigt,
ty med den större eller mindre olikhet, som individernas sinnen
och varseblifningsbetingelser förete, måste följa en motsvarande
divergens i uppfattningen. Det är tvärtom den allmängiltiga
varseblifningsuppfattningen, hvilken utgör något märkvärdigt och
i viss mening konstladt. En sådan kan komma till stånd
endast med objektiva anordningars tillhjälp och leder till tanken
om ett öfverindividuelt normalsensorium, som på typiskt sätt
reagerar mot de objektiva inflytelser, hvilka medbetinga de
faktiska tingens existens för oss. Den individuella varseblifningens
allmängiltighet kan i värkligheten aldrig blifva mer än
approximativ. Man kan visserligen söka att så mycket som möjligt
utmönstra förekommande " observationsfeld. v. s. aflägsna alla
sådana ingredienser i varseblifningen, hvilka icke äro uttryck för
det iakttagna observationsföremålet själft, betraktadt som gifvet
objekt. Men äfven med observans af detta försiktighetsmått
kvarstå dock individerna själfva med sina aldrig identiskt lika sensorier
och sina därför ej häller fullständigt lika och strängt allmängiltiga
erfarenheter. Under sådana förhållanden är det på sätt och vis
otillåtet att fordra mera än individuell sanning af den strängt
omedelbara varseblifningsuppfattningen. Att vidga denna till
allmängiltig kunskap blir noga taget att hypostasera hvad som faktiskt
icke äger realitet. Därtill kommer att det normalsensorium, hvarpå
den allmängiltiga varseblifningsuppfattningen kan anses hänvisa,
egentligen är ett blott regulativt ideal. Hvilket sensorium som
skulle fastställas som det norm- och utslagsgifvande kunde ytterst
afgöras blott genom ett maktspråk. Därför kan detta i realiteten
endast bli det objektiva hjälpmedel och mått tillordnade
iakttagandet. Tanken om varseblifningskunskapens stänga allmängiltighet är
dock visst icke betydelselös. Den framstår som en imperativ
grundsats och uppmaning att söka närma uppfattningen till detta ideal.
Och i samma grad öfverensstämmelse i uppfattning de många
individerna emellan inträder, blir det äfven lättare att få en entydig
tankeuppfattning till stånd af de återstående sidor eller
bestämningsstycken hos tinget, nämligen de transscendent-objektiva, hvilka i
motsats till de antydda utansidorna ej kunna vara på mer än ett enda
sätt. Om än t. ex. färgerna på en tafla kunna skifta i olika nyanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
