- Project Runeberg -  Kunskapslära /
414

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 3. Sammanhang

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

414

Den diskontinuitet denna värld företer är icke af så radikal
natur, att tingen ej bestämma och bero af hvarandra. Först den
uppfattning, som fortgår till föreställningen om ett mångfaldshelt
af sammanhängande ting, blir därför en adekvat uppfattning af
den gifna yttre värkligheten.

Begreppet sammanhang är en kategori, som medvetandet
ideligen bringar till användning inom erfarenhetsområdet och
isynnerhet där en mångfald af ting företer sig. Nödvändigheten af denna
tillämpning framgår ur omöjligheten att fasthålla mångfalden som
ett absolut diskret eller rent aggregatmässigt inbegrepp. Hvarhälst
mångfald framträder tenderar medvetandet att sammanfatta den
till ett enhetligt helt, ett lösare eller fastare system, men ett dylikt
helt bildar just en af sammanhang liksom besjälad totalitet. Det
sammanhang, den omedelbara erfarenheten äger, är emellertid af
mycket outbildad beskaffenhet, och det är först det strängt logiska
tänkandet, som upphöjer den empiriska sammanhangkategorien till
högre dignitet, till det begrepp, som innehåller tanken om ett
kausalt bestämdt realsammanhang. Detta kausalsammanhang tillhör
dock icke den egentliga erfarenheten, utan det transscendentas sfär.

Allt sammanhang förutsätter en på ett eller annat sätt
anordnad vare sig simultan eller successiv mångfald och kan sägas bestå
i den ömsesidiga bestämdhet, som leden i det motsvarande
mångfaldsinbegreppet gifva hvarandra. Sammanhang innebär
följaktligen någon grad af beroende och kontinuitet; det ena ledet äger
nämligen bestämdhet genom det andra, och just därigenom slås
bryggan mellan de olika och så till vida diskreta
relationspunkterna : kontinuitet uppstår.

Den ömsesidiga bestämdheten kan i sin ordning vara mer
eller mindre djupt grundad i de sammanhängande leden själfva.
Sammanhanget kan vara ett sammanhang exklusivt genom ledens,
relationspunkternas, de konstitutiva sammanhangsfaktorernas (eller
hur man må uttrycka sig) egen objektiva natur. Då t. ex. ett
lokomotiv skjuter framför sig ett antal vagnar uppför en sluttning och
dessa sätta ett visst motstånd mot lokomotivets rörelse konstitueras
ett objektivt realsammanhang. Vagnarna få en viss realbestämdhet
genom lokomotivets kraftinvärkan, och dettas rörelse motvärkas
lika reelt af vagnarna, med påföljd att lokomotivet går endast med
den hastighet, hvarmed det faktiskt rör sig, och icke rusar åstad
med större fart. Det sammanhang, hvarpå detta exempel häntyder
är just ett sammanhang konstrueradt af de förbundna föremålen
själfva; det är, som sagdt, ett realsammanhang.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free