Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 3. Sammanhang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
419
sfär. Äfven inom denna gestaltar sig sammanhanget närmast till
ett förhållande mellan koexisterande och successiva led; det
transscendenta är alltså icke utan sin reflex från den rumliga och tidliga
anordningen i erfarenhetsvärlden. Men visserligen försiggår en
fördjupning af uppfattningen i och med de supplerande tankarna
att hvad som där sammanhänger är substantiella enheter — eller,
metafysiskt uttryckt, "väsen" —, och att själfva sammanhanget
är en kausalitetsordning, resp. en reell växelbestämdhet inom
väsendenas värld. —
I likhet med hvad som förut skett, hafva vi härefter att göra
oss reda för de element af subjektivitet och objektivitet, som ingå i
det yttre erfarenhetssammanhanget.
Såsom förut antydts är detta omedelbart gifna sammanhang
en funktion af medvetandets "beziehende Thätigkeit". Denna
omständighet medför att subjektiviteten här kommer att spela
en än mera ingripande rol än i de föregående fallen. I fråga
om tinget och mångfalden består det subjektiva egentligen däri, att
medvetandet på gifven anledning aktualiserar ett
föreställningsinnehåll, hvilket bildar det fenomenella motstycket till det objektiva
korrelat, som på ett eller annat sätt framkallar ting- och
mångfaldsföreställningarna. Själfva sammanhanget däremot i den gifna
yttre värkligheten utgör i intet afseende något för sig existerande,
som kunde tänkas rekonstruera sig i och med den sinliga
uppfattningen. Emellan det objektiva och medvetandet består visserligen
ett bestämdt sammanhang, men om detta är här icke fråga, utan
om den gifna värklighetens eget sammanhang. Genom sin relation
till det objektiva erhåller medvetandet endast liksom elementen
eller materialet till ett sammanhang, nämligen de diskreta
relationsleden — dessa i sin ordning må utgöras af ting, kvaliteter, olika
moment i en förändring eller stadier i en utveckling — men icke
sammanhanget själft. Detta stiftas fastmer af medvetandet och
tillkommer följaktligen som ett subjektivt komplement. Det kan
icke inses hvilket omedelbart gifvet sammanhang skulle existera
mellan tvänne bredvid hvarandra liggande ting eller tvänne
hvarandra efterföljande tilldragelser i ett händelseförlopp om icke det,
att de koexistera och succedera. Men så väl det ena som det
andra är tydligen något, som förutsätter ett syntetiserande
medvetande. Låt denna syntes falla bort, och vårt sinliga universum
sammankrymper till det isolerade föremål, hvarpå uppmärksamheten i
det motsvarande ögonblicket är riktad. Det subjektiva i
erfarenhetssammanhanget består alltså, förutom i det förhållandet, att något är
bragt till medvetenhetsaktualitet, i det faktum, att det förnumna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
