- Project Runeberg -  Kunskapslära /
420

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 3. Sammanhang

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

är utbildadt till den egendomliga syntetiska enhet, som ett
formal-sammanhang konstituerar.

En rent subjektiv bildning är detta dock icke, ty allt
sammanhang innebär ett förhållande mellan bestämda led. Och här spelar
objektiviteten in. Endast själfva sammanhanget är en
medvetandets skapelse, men de element, som bilda sammanhangets
mem-bra, äro ’gifna’ eller af objektiviteten medbetingade faktorer.
Tingen, kvaliteterna, förändringens olika faser eller stadier, allt detta
är något, hvars existens och närmare bestämdhet bero af
objektiviteten. Man kan därför i fråga om det gifna
erfarenhetssammanhangets obestridliga sammansatthet af objektiva och
subjektiva element kort och godt påstå, att materialet eller
innehållet stammar från den objektiva värkligheten, formen eller själfva
den syntetiska enheten från subjektet. Härmed är icke förnekadt,
att den transscendent-objektiva värkligheten besitter ett eget och
immanent sammanhang, men det är ju icke om denna realitet,
hvarom här är fråga, utan om den omedelbara erfarenhetsvärlden,
hvilken, huru öfvermäktigt det intryck än må vara, som den gör
då den vidgas till det sinliga universum, dock icke äger sitt
sammanhang oberoende af subjektet. Menar man ingenting annat och
mera med den till synes alltför djärfva kantiska kardinalsatsen,
att "förståndet lagstiftar för naturen", ingenting annat än att det
omedelbara sammanhanget i den faktiskt gifna mångfalden af ting,
kvaliteter och förlopp är medbestämdt af medvetandets
relations-stiftande värksamhet, är denna en giltig sats —.

Den kunskapsteoretiska objektiviteten hos vår
sammanhangsuppfattning framgår omedelbart af det föregående. Det finnes ett
sammanhang af koexistens och successivitet i erfarenhetsvärlden,
och alldenstund detta just utgöres af det, som medvetandet själft
liksom inlägger, så måste subjektets uppfattning af detsamma besitta
full sanning, enär i motsatt fall något icke skulle vara just hvad
det är. Sammanhanget i erfarenheten utgöres med andra ord af
medvetandets uppfattning af ett erfarenhetssammanhang, och om
denna sin egen föreställning måste medvetandet kunna äga en
adekvat-sann kunskap. Å andra sidan måste det fasthållas, att det
sammanhang, hvarom här är fråga, är den omedelbara
erfarenhetsvärldens sammanhang — icke den transsubjektiva objektivitetens.
Sammanhanget inom sistnämda objektiva värklighet är icke
omedelbart uppfattligt, utan endast tänkbart. Och detta objektiva
sammanhang blir det egentliga realsammanhanget. Hvilka äro de
led, som där stå i sammanhang med hvarandra, och af hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0436.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free