- Project Runeberg -  Kunskapslära /
423

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - A. Den yttre erfarenheten - 4. Förändring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

423

är konstant, utan företer hastighetsändringar, d. v. s. acceleration.
Men med förändringens allmänna tidsbestämdhet följa ock
allehanda sekundära tidsförhållanden hos förändringen, liksom — af
analog anledning — allehanda sekundära rumsbestämningar hos
rörelsen. Hvarje rörelse inbegriper en viss utgångspunkt, bana, riktning,
väglängd samt rumlig slutpunkt (s. 373), och hvarje gifven förändring
företer begynnelse, tidlig varaktighet och slut. En förändring utan
resultat är ock en omöjlighet. I det senare framträder
förändringens grundkaraktär. Resultatet är nämligen något som blir, och
markerar för öfrigt olikheten mellan egentlig förändring och blott
tidsföljd genom att utgöra den nya realitetsordning, som
kommer till stånd genom förändringen. Slutligen är att framhålla, att
hvarje sådan erbjuder vissa bestämningar, hvilka kunna betecknas
som de kausala. Redan erfarenheten gifver vid handen att en
förändring icke är ett af sig själft inträdande fenomen, utan
innebär ett skeende genom ett annat sådant; så t. ex. sätter ett
vattenfall ett svänghjul i gång, detta ett antal spikhammare, dessa
framdrifva gnistorna från de glödande järnen o. s. v. Svårigheten
att angifva hvar och när en förändring börjar och upphör väcker
ock tanken på ett mer omfattande sammanhang än det den
faktiska förändringen företer. Härmed leder förändringen in på
kausalitetskategoriens område — om denna dock först i ett senare
kapitel. Öfverhufvud utgör hvarje särskild förändring sådan den
framträder för den omedelbara erfarenhetsuppfattningen ett blott
fragment af ett större helt, ett slags intermediärt afsnitt, infogadt
i en både bakåt och framåt i det obestämbara sig sträckande serie
af förändringar.

Allt eftersom förändringen uppfattas på ett mera konkret
sätt kan den lämpligen betecknas som ett skeende, en
tilldragelse (händelse) eller en process. Uttrycket förändring innebär
närmast, att ett föremål suceessive företer nya bestämningar och
sidor; skeende och det närstående tilldragelse torde mera uttrycka
själfva inträdet i aktualitetens värld af de olika tillstånd
förändringen i sin helhet omfattar1; process slutligen länkar
uppmärksamheten på förändringens kontinuitet och kausala bestämdhet och
blir för såvidt det fylligaste uttrycket.

Begr. förändring: Cohen, Logik, S. 187 ff. Schuppe, Grundr., S.
107: »wie kann an Stelle einer Bestimmtheit eine andere treten und doch
dabei geurteilt werden, das Subjekt sei noch dasselbe, nur eben verändert;

1 K. d. r. V., S. 179: "dass etwas geschehe, d. i etwas oder ein Zustand werde,
der vorher nicht war".

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0439.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free