- Project Runeberg -  Kunskapslära /
435

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - B. Den inre erfarenheten. Det individuella själslifvet och dess kategorier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

435

uppöfvade medvetandet, och för detta framställa sig föreställningarna
såsom det inre erfarenhetsfaktumet par préférence. Dessa äro
visserligen af många olika slag, men de bilda i förening en samhörig
grupp af fakta, som i själfva värket representera det mest
asserto-riskt vissa af allt. Medvetandet är rent af alldeles oförmöget att
betvifla sina förnimmelsers fakticitet, och psykologiens
utgångsgrundlag är därför det mest välgrundade fundament, som kan
tänkas. Samma otvifvelaktighet besitta känslorna och viljeyttringarna
— dock äro dessa ej fullt så omedelbara fakta, som föreställningarna.
Visst är, att det inre lifvet är besjäladt af känslor af flere olika slag,
och viljan ligger liksom i föreställningens och känslans
fortsättning i det den har sitt psykiska ursprung i en känslobetonad
föreställning eller ett "motiv" (jfr s. 213, not. 1). Men det kan sättas
i fråga, om känslan och viljefunktionen äro af samma stränga
omedelbarhet som föreställningen. Ty hvilket är egentligen det organ
genom hvilket känslan och viljan uppfattas? Uppenbarligen
medvetandet. Det finnes ytterst intet annan uppfattningsorgan och ingen
annan kunskapskälla än medvetandet. Känslan uppfattas då icke
genom något särskildt känsloorgan, lika litet som viljan blir aktuell
rent spontant eller genom sig själf. Att en känsla kännes innebär
egentligen att medvetandet är medvetet om ett känslotillstånd,
och äfven viljan erfares genom samma enda kunskapsförmåga:
medvetandet. Men under sådana omständigheter består icke ett
alldeles oförmedladt förhållande mellan medvetandet samt känslorna
och viljeyttringarna. Medvetandet uppfattar dessa genom de dem
åtföljande (och för öfrigt för dem väsentliga) förnimmelserna. Det
finnes då känsloförnimmelser och viljeförnimmelser på samma sätt,
som det finnes t. ex. tingförnimmelser, rumsförnimmelser o. s. v.
Denna differens mellan föreställningar, känslor och viljeyttringar
med hänsyn till omedelbarhet hindrar dock icke att äfven de senare
fullväl kunna sägas utgöra ett för den inre erfarenheten karaktäristiskt
innehåll. Saken är nämligen den, att känslor och viljeyttringar
oupplösligt sammanhänga med föreställningsinnehållet — i
värkligheten utgöra alla dessa data ett enda helt —, men i abstraktionen
kunna de faktiskt särskiljas från hvarandra, och ur uppfattningens
synpunkt blir föreställningen det på samma gång öfverordnade och
förmedlande elementet, då det först är genom den, resp.
medvetandet, som känslan och viljeyttringen öfverhufvud blifva aktuella.

b. Men föreställningar, känslor och viljefunktioner äro strängt
taget abstraktioner äfven i ett annat hänseende. Det är nämligen
först det korrelativa medvetandet — hos hvilket de ingå som
funktioner — som förlänar dem fullt konkret realitetsbestämdhet. Det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0451.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free