Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - B. Den inre erfarenheten. Det individuella själslifvet och dess kategorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449
än indirekt beskaffenhet, d. v. s. man kan genom att sammanställa sina
egna upplefvelser med af andra meddelade föranledas till jämförelser
med ty åtföljande revision och korrigering i exakthetens intresse.
Huru förhåller det sig då med den inre erfarenhetens objektivitet, resp.
sanning? Äro individens föreställningar, känslor och viljeyttringar
sådana, som de omedelbart förnimmas? Är medvetandet med sin
mångfald och förändring, sitt sammanhang och sin värksamhet
värk-ligen det och sådant, som det omedelbart förnimmes vara ? Ja,
för-såvidt medvetandet icke företager sig att förfalska själfva faktum
äro föreställningen, känslan, viljeyttringen o. s. v. det, som den är
för just det motsvarande intuitiva medvetandet. Ty en föreställning
är just det medvetandes innehållsbestämning, hvilket äger densamma
som sin. Sådan den är för medvetandet är den därför "i sig",
d. v. s. dess objektivitet är identisk med dess subjektivitet eller
dess vara i och för det korrelativa medvetandet. Föreställningarna
erhålla hela sin omedelbara bestämdhet genom detta förhållande, och i
och med att medvetandet föreställer gifver det därför den motsvarande
föreställningen all den realitet och objektivitet, som öfverhufvud
tillkomma densamma. Sedan är själfva det kunskapliga upptagandet
och tillegnandet af det inre faktum, som föreställningen representerar,
intet särskildt förnimmande i annan mening än att föreställningens
innehåll expliceras genom en deskriptiv analys. Därvid är det alltså
det gifna innehållet själft, som får liksom aflemna sina bestämningar.
Att dessa kunna förfalskas är visserligen sant, men de behöfva icke
omtydas. Korrektivet ligger i medvetandets vilja och bemödande
att låta faktum själft blifva sanningsnorm. Om det förfalskar detta,
är det för öfrigt i regeln fullt medvetet därom. Förfalskningen
sker nämligen genom en eller annan inre handling, som medvetandet
icke kan undgå att omedelbart märka. För att vinna sann
erfarenhetskunskap inom det psykologiska området äro därför egentligen
endast sannfärdighet och ärlighet af nöden. Yi hafva i det närmast
föregående talat endast om föreställningarna. Men det analoga gäller
om känslorna och viljeyttringarna, den mångfald och förändring, det
sammanhang och den värksamhet, själslifvet omedelbart företer, kort
sagdt, om alla de psykologiska erfarenhetskategorierna, incl.
medvetandet själft. Vi vilja visserligen icke påstå, att själslifvet intet
annat är än dessa data eller deras summa, men lika långt som
själslifvet företer en rent faktisk bestämdhet är det — principielt —
sant uppfattligt i kraft af det inom detta kunskapsområde gällande
förhållandet, att de psykiska fenomenens objektiva realitet är identisk
med deras realitet för medvetandet. Det är nämligen det senare, som
förvärkligar dem — låt vara på gifven anledning —, och att de
Vannérus, Kunskapslära.
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
