Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVI. Erfarenhetskategorierna - B. Den inre erfarenheten. Det individuella själslifvet och dess kategorier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Antag först att dessa äro af fullständigt individuell natur, så
att ingen annan än individen själf upplefvat det prius, som i och
genom dem re-realiseras. Huru kan jag då veta, att mina erinringar
värkligen äro adekvata ? Man kan här icke omedelbart åberopa det
förut angifna kriteriet: korrektheten af de operationer, genom hvilka
uppfattningen kommit till stånd, ty minnesföreställningarnas
innehåll förvärkligas icke genom några metodiska operationer, utan
framträder i kraft af en ren automatism — genom association —, och
medvetandet får därför taga dessa föreställningar sådana de faktiskt
äro. Icke häller intyga de själfva sin objektivitet, och oftast är
det äfven omöjligt att rent erfarenhetsmässigt — genom
verifikation — afgöra denna. Men under sådana förhållanden måste kriteriet
ytterst blifva af indirekt och logisk natur: tänkandet sanktionerar
deras sanning, och därmed blir all den giltighet ernådd, som
öfverhufvud är möjlig. Dock kan tänkandet naturligtvis icke operera
alldeles oberoende af minnesföreställningarna själfva, utan måste
fastmer hålla sig till dessa i deras faktiska bestämdhet. Kriteriet
blir därför, om man vill fullständigare karaktärisera det, af
psykologisklogisk natur. Det måste finnas vissa faktiska egenskaper hos
erinringsföreställningarna, till följd af hvilka tänkandet anser sig kunna
sluta sig till och häfda deras objektivitet. Dessa kännetecken äro
deras rent psykiska tydlighet och liflighet samt den ty åtföljande
resoluta bestämdheten hos deras innehåll \ När en
erinringsföreställning framstår med dessa egenskaper, kan detta komplicerade faktum
icke gärna bero på något annat än det sakförhållandet, att
föreställningen värkligen är till i kraft af en re-realisation — en art
kopiering — af en ursprunglig föreställning. Men re-realiserar
erinringsföreställningen den ursprungliga föreställningen, så är den
adekvat. Ty huru skulle väl en tydlig och liflig erinringsföreställning
ägande ett bestämdt innehåll kunna te sig i en dylik pregnant
framträdelseform, om den icke vore determinerad af en
motsvarande primärföreställning? En dylik erinring låter sig ej häller
lätt förfalskas genom illegitima tillsatser. Just därför att den
framstår så prononcerad, som den gör, förhindrar den andra
föreställningselement att inmänga sig och sammansmälta med den. Den är
af ett slags höggradig psykisk energi, hvilken å ena sidan liksom
repellerar främmande tillsatser och å andra medför, att den
bevarar sig i sin integritet. Uppenbart är då ock att i samma mån en
erinringsföreställning brister i tydlighet, liflighet och innehållets
1 Jfr Jerusalems åsigt, Die Urtheilsfunction, S. 191: "Bei den Erinnerungsurtheilen
hängt die Wahrheit ohne Zweifel von der Deutlichkeit des Erinnerungsbildes ab."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
