- Project Runeberg -  Kunskapslära /
477

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

477

Om substansen såsom ett tingbegrepp (substans ocli ting): Avenarius,
Phil., S. 52, 54, Sigwart, Logik, Bd 2, S. 120 ff, Hartmann, Kategor.,
S. 496 ff, Riehl, Kritic., II: Th. 1, S. 206, Wundt, Logik, I, S. 536,
System, S. 161 ff, 164, 256.

Ännu ett förhållande af immanent relativitet hos sinnevärlden
skall här beröras; det sammanhänger med förändringens faktum.

Tingen uppkomma, de ändra sina lägen, sin form eller sina
kvalitativa egenskaper, och till sist äro de icke mera till såsom de
eller de bestämda tingen, utan hafva gått under i den eviga
omskif-telse, hvari sinnevärlden är indragen. Likväl blir det omöjligt att
antaga att uppkomst rent af innebär skapelse ur intet, förändring
växling, undergång förintelse.

Redan i erfarenheten företer förändringen ofta en kontinuitet,
som kommer dess yttersta led, dess begynnelse- och slutpunkter,
att i motsatta riktningar gå öfver och liksom fortsätta sig i den
omgifvande värkligheten. Äfven inom sig erbjuder förändringen i
regeln ett sammanhang, hvilket röjer att något består i den skenbara
växlingen. Vid närmare eftertänkande visar sig ock förändringen
vara en alltigenom substantielt grundad företeelse. Först är att
framhålla att förändringen såsom sådan är en blott form. Den
existerar icke jämte tingen, utan är tingen: den utgör ett visst
tingens sätt att vara till, d. v. s. en form för deras existens. Så att
säga bakom förändringens skiftande faser döljer sig då en realitet,
som i motsats till förändringen själf icke är en blott accidens, utan
något, som, för att tala med Aristoteles, substansbegreppets förste
utredare, endast kan tänkas såsom subjekt (substrat). Att nu
själfva förändringen innebär något uppkommande, variabelt och
försvinnande är oförnekligt, så mycket mera som förändring just
utgör tillvaro i dylika successiva förhållanden och tillstånd. Den
objektiva realitet däremot, hvars framträdelseform förändringen är,
kan äfven den tänkas vara af variabel natur ? Med den frågan hafva
vi dock icke att här närmare sysselsätta oss, utan endast det är att
framhäfva, att i och med att förändringen i egenskap af en
acciden-tell form blir återförd till en bestämd värklighet såsom dess reella
subjekt, så har den vunnit en fullare realitet. Och det, som tänkandet
saknar hos förändringen, betraktad i och för sig, kan det nu söka
hos substratet1. Äfven härvid blir det naturligtvis de osjälfständiga
sidorna hos förändringen, som tänkandet vill hafva återförda till
någon icke öfversigvisande realitet. Men då leder ock förändringen
öfver till ett substansbegrepp, ty substans är, som framhållet, när-

1 Sammanhanget mellan förändring och substans beröres ock af Cohen, Logik,

S. 188.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free