- Project Runeberg -  Kunskapslära /
482

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

482

ett — negative — icke öfversigledande objekt, och ett — positive
— inom sig själftillräckligt helt. Då man tänker själfexistens
opererar men följaktligen med ett föremål, som icke drifver tanken
utöfver föremålets egen realitet eller dess så att säga egna gränser.
Det genom annat existerande nödgar däremot tanken till just en
dylik öfverskridning. Det betingade representerar därför den
tröttsamma rörelsen, det själfexisterande tankehvilan. Dock måste det
erkännas, att det själftillvarande kan hafva andra bestämningar,
som äro besvärliga att tänka. Men själfexistensen i och för sig
bildar tankens yttersta stödje- och hvilopunkt — och på samma
gång, om man så vill, återvändspunkt — i regressen från det
beroende och betingade till det betingande och oberoende.

Att själfexistens icke innebär fullständig relationslöshet är
förut antydt. Det själfexisterande substantiella står i relation
åtminstone till det osjälfständiga accidentella. Men den substantiella
värkligheten kunde äfven inom, sig vara af en viss relativitet. Och
det finnes i själfva värka värket ingen historiskt gifven spekulation,
som stått ut med att konsekvent frånhålla den substantiella
värkligheten all dylik relativitet. Eleater och nyplatonici hafva
visserligen försökt sig i denna riktning och frånkänt sina yttersta principer
hvarje relativ bestämdhet, men detta har skett mera i ord än i
gärning, mera nominelt än reelt. Härom dock icke mera i detta
sammanhang. Relativitet förutsätter mångfald, och endast om
mångfalden kan fullständigt utestängas från den substantiella
värkligheten blir det möjligt att fatta denna såsom alltigenom höjd öfver
inre relativitet. Likväl är det själfexisterande i något hänseende
och någon bemärkelse höjdt öfver relativitet eller, med ett ord,
absolut. Det måste, för att den öfverhufvud skall motsvara sin
teoretiska bestämmelse, finnas något hos den substantiella värkligheten,
som sätter gräns för den tänkandets regress, hvilken börjar inom
sinnevärlden och sedan söker sig in i en transscendent tankevärld.
Men att denna specifika relationslöshet, detta om man så vill
genetiska oberoende, drager med sig en genomgående relationslöshet
är visst icke a priori afgjordt, utan frågan härom påkallar sin
särskilda utredning.

Tanken om den substantiella värklighetens själfexistens har gifvit
upphof åt allehanda förtydligande negativa och positiva uttryck.
Substansen säges vara obetingad och absolut; den har nämligen icke någon
grund och genetisk bestämdhet i och genom annat, utan den rätt
och slätt är. Däremot ligger den själf till grund för otaliga
acci-denser särskildt inom sinnevärlden och är för såvidt icke alltigenom
relationslös. I något hänseende relationslös, d. v. s. absolut, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free