- Project Runeberg -  Kunskapslära /
486

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

486

så till vida är fullt giltigt att det aldrig kan vederläggas. Att
enkelhet sålunda kan sättas i en viss motsats till å ena sidan
kontinuitet, å andra mångfald har naturligtvis ytterst sin
kunskaps-grund i vissa erfarenhetsdata. Den yttre erfarenheten erbjuder
företeelser, som synas förutsätta enkelhet och diskretion förbundna
till enhet, och den inre låter medvetandet förnimma sig själft som
ett subjekt, hvilket på ett alldeles säreget sätt har enkelhet och
mångfald förbundna till enhet1.

Realgrund innebär ytterst själfexistens, ocli själfexisterande kan
endast något i angifven mening enkelt vara. Men det enkla måste
i sin ordning anses innebära oföränderlighet. Substansens egenskap
att vara oföränderlig tänka vi oss dock här hällre som
förutsättning för sinnevärldens föränderlighet — jfr s. 477 — än som följd
af en transscendent bestämning.

Förändringen utgör såsom i det föregående framhållits en form.
Men all form hänvisar på ett reelt subjekt, hvars sätt att vara till
just bildar en dess form. Utgjorde nu detta subjekt själft en
förändring, så ledde det öfver till ett annat subjekt såsom den
förändringens bärare, o. s. v. Och det blir intet definitivt slut på en
dylik regress, förr än man i tanken nått fram till en värklighet,
som i motsvarande hänseende är höjd öfver förändring.

Substansens oföränderlighet består först och främst däri, att
den är af en oupphäfbar (regressiv, progressiv och aktuell)
permanens 2.

Den substantiella värkligheten har aldrig uppkommit; den
formeras aldrig, förminskas aldrig, förintas aldrig. Den är alltså
konstant en och samma evigt enda realitet. Det är tydligt att denna
konservatism innebär oföränderlighet, ty då det här blott är fråga
om rätt och slätt existens (fortvaro), så skulle den motsvarande
förändringen endast kunna bestå i en öfvergång till icke-existens, men
det är just en sådan öfvergång, som förnekas. Icke-öfvergång till
icke-vara innebära då oföränderlighet. Dock, huru vet man, att
substansen är af en dylik permanens? Motsatsen är otänkbar.
Realiteten och intet bilda här de båda korrelaten. Men det rena intet
kan omöjligen framföda realitet, och realiteten kan icke gå öfver
i det rena intet. Det senare synes emellertid något möjligare än

1 Schuppe, Gründl-., S. 33, yttrar: "Wenn mann wirklieh nicht heimlich noch

etwas anderes unter Substanz versteht, als das Inhärenzverhältniss, so kann man das
Ich Substanz nennen, insofern jedes Ich es aufhörlich erlebt, dass und wie ihm als
dem Substrat oder Träger Eigenschaften und Zustände anhaften. Bs ist–anschaulich
klar und wenn es das nicht wäre, so wäre klärlich diese ganze Welt eine
Undenkbarkeit

3 Kanske bättre persistens ("permanere in existentia").

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0502.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free