- Project Runeberg -  Kunskapslära /
488

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

488

annat än förändring kan utgöra grund till förändring — här
öfvergång till icke-existens —, men substansen kan icke förändra sig
utan att blifva relativ, d. v. s. icke-substans, hvilket dock expressis
verbis strider mot dess begrepp. Urgerar man emellertid trots
allt möjligheten af en substansens förintelse, påstående, att
substansen ändå kunde vara af en sådan där undervärksmässig beskaffenhet,
så blir svaret, att tänkandet icke kan befatta sig med dylika
imaginära möjligheter, hvilka skulle upphäfva hvarje gräns mellan det
rimliga och rationella samt det orimliga och irrationella.
Tänkandets specialitet är icke det otänkbara, utan det fattbara, och
fattbart, resp. tankenödvändigt är endast det i erfarenheten gifna pius
det, som måste förutsättas för erfarenhetsvärldens begriplighet för att
sedan determineras i enlighet icke blott med erfarenhetens
hänvisningar, utan ock de logiska och metodologiska kunskapsprinciperna.
Nu är det alldeles otänkbart att och huru en substantiell
värklighet skulle kunna vare sig uppstå ur eller öfvergå till intet. Dess
eviga permanens måste då helt enkelt antagas — ett antagande,
hvars giltighet för öfrigt icke helt och hållet saknar sitt
erfarenhetsintyg. Att den genom vigt mätta massan1 hos kropparna i
otaliga fall visat sig vara konstant är ett faktum. Och det är
oändligt litet sannolikt, att materien (substansen) icke genomgående
skulle existera på ett entydigt bestämdt sätt eller konstant vara
som den är. (Kvantitativ identitet).

Härmed hafva vi berört en ny sida af substansens
oföränderlighet. Vi måste, som sagdt, antaga att den är oföränderlig i den
meningen, att den är af en oupphäfbar regressiv och progressiv
permanens. Men är detta det enda hänseende, i hvilket den
substantiella värkligheten är oföränderlig? "Die Beharrlichkeit der
Substanz" betecknar i själfva värket endast ett slags yttre
oföränderlighet. Besitter substansen dock icke äfven en inre
oföränderlighet, i den meningen nämligen, att sådan substansen i sin eviga
konstans nu en gång är, sådan är den ock inom sig utan all
växling? Vi kunna kort och godt uttrycka tanken om hela denna
inre oföränderlighet med termen lagbundenhet och då fråga:
besitter den substantiella värkligheten jämväl lagbundenhetens
oföränderlighet ?

En lag behöfver icke nödvändigt vara lag för en förändring;
äfven det oföränderliga kan anses äga sin lagbestämdhet. En lag
är nämligen ingenting annat än en konstant ordning, enligt hvilken
ett förhållande låter sig uppfattas. Att substansen inbegriper någon

1 Begreppet massa: jfr s. 385 samt Wündt, Logik, I, S. 623 ff., II: I, S. 325
m. fl. st., System, S. 285, Lotze, Metaph., S. 378, 406, Auerbach. Grundbegriffe, S. 98 f.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free