Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
bestämning hos den. Den skulle då vidare ingå som ett slags
komparativt led i en gradserie, men det ur genetisk synpunkt
själfständiga kan icke besitta några olika grader af själfständighet.
Substansens realitet slutligen skulle då förändras, ty inga grader äro
konstanta; men hvad skulle väl förändra den, då substansen själf
omfattar all värklighet och för öfrigt icke kan förändras utan att
blifva relativ, d. v. s. osjälfständig ? Nej, substansen måste tänkas
vara gradlös; själfva det substantiella representerar då liksom en
absolut nedersta gräns, där det är slut med all degradering. Här
röjer substansen alltså en ny fas af sin oföränderlighet och identitet.
Förut har framhållits att den substantiella värklighetens höjdhet
öfver uppkomst och förstörbarhet samt egenskap att bilda en
konstant och lagbunden ordning utmärka dess oföränderlighet i andra
hänseenden.
Att allt hvad grad heter upphört hos substansen innebär
naturligtvis icke att substansen själf upphört. Den kan såsom
oförstörbar icke upphöra. Det är endast accidenser, som kunna
upphöra att alls existera. Men de kunna det; det försiggår värkligen
en accidentell förintelse. Ett visst förhållande mellan de variabla
elementen i en konfiguration kan sägas förintas i och med att det
upphäfves ; likaså en föreställning i och med att den afträder från det
aktuella medvetandets skådeplats och liksom nedsjunker under dess nivå.
Af det föregående följer alltså att, liksom uppkomst,
förändring och försvinnande äro accidentella bestämningar, så äro ock
sådana fakta, som auktualitet och grad att hänföra till den
accidentella och relativa värkligheten. Det spörsmål, som osökt
inställer sig i detta sammanhang, nämligen om det graduellas förhållande
till det gradlösa, måste dock förbigås. Vi endast uppställa
problemet: huru kan något sådant som aktualitet och grader
öfverhufvud existera, då den till grund liggande substantiella
värkligheten i sig är oföränderlig och gradlös ? Nämda förhållanden måste
dock stå i något samband med denna värklighet.
Äfven utredningen af den real bestämdhet (s. 480), som
tillkommer substansen, uppskjuta vi till ett annat kapitel (kap. XXI),
där kategorien väsen afhandlas.
Om substansens attribut: Oföränderlighet (identitet): Hartmann,
Kategor., S. 527. Riehl, Kritic., II: Th. 1, S. 271 (»die
Unveränder-lichkeit seines Quantums»), Wundt, Logik, I, S. 528, 545. Liebmann,
Ged. u. Tliats., II, S. 125. Enkelhet: Hartmann, Kategor., S. 524. Wundt,
Logik, I, S. 525,544. Själfexistens: Boström, Skr., II, s. 264. Hartmann,
Kategor., S. 527. Kontinuitet: Liebmann, Klimax der Theor., S. 80:
»Das Sein oder die Existenz eines Realen ist in der Zeit continuirlich.
Wenn Etwas überhaupt ein Sein besitzt, daun existirt es so, dass seine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
