Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
493
Existenz den in’s Unendliche theilbaren Zeitlauf lückenlos ausfüllt, nicht
aber intermittirt oder variirt, d. h. nicht von einem Moment zu einem
davon getrennten Moment hinüberspringend, mit Zwischenpausen der
Nicht-existenz abwechselt, noch auch Moment für Moment aus der Existenz des
Einen in die Existenz eines ganz Andern übergeht». —
Härefter hafva vi att skärskåda substansbegreppet frän en helt
ny synpunkt.
Yi veta att substansen är, och vi hafva därtill vunnit en viss
kännedom om dess egenskaper. Vi vilja nu rikta vår
uppmärksamhet på den kunskapsteoretiska frågan om, hvad substansen
egentligen är. Med afsikt skrifves kunskapsteoretisk för att utmärka
att det nu icke gäller substansens objektiva beskaffenhet, utan
dess subjektiva genesis och betydelse som kunskapsbegrepp.
Man kan knapt sysselsätta sig med substansbegreppet fixeradt
ur denna synpunkt utan att tänka på det svar Kant skulle gifvit.
Substansen är enligt honom ett af dessa aprioriska begrepp, som
kunskapsförmågan och, närmare, förståndet innehåller. Liksom
"sin-ligheten" har sina åskådningsformer (rum och tid), sitter enligt
honom förståndet inne med ett kompliceradt system af
"stam-begrepp", hvilka det på gifven anledning använder vid den
motsvarande förståndsuppfattningen af sinlighetens rumtidligt bestämda
data. Man kan från kantisk ståndpunkt knappast tala om en
substansbegreppets genesis, enär kategoriernas karaktär af aprioriska
begrepp och stømbegrepp just utmärker deras ursprunglighet. De
få ej häller någon egentlig logisk härledning — om ock betydelse
—, då de icke framgå såsom resultat af och bestämda
slutexpres-sioner för tänkandet, utan äro transscendentalt fungerande begrepp.
De äro mindre uttryck och kunskapsmedel för tänkandet än tvärtom:
tänkandet liksom sättes i gång och regleras af kategorierna och
blir aktuelt genom deras makt. Den betydelse kategorierna äga
kommer i enlighet härmed väsentligen att bestå i, att förståndet
i och genom dem kommer till en viss faktisk aktualitet.
Denna berömda teori har numera icke många anhängare och
oantaglig synes den äfven oss vara. Hufvudargumenten mot den
samma vilja vi angifva så: förståndet är till sist icke bestämdt
af några andra begrepp än de lagar, som normera
tankeuppfattningen af värklighetens föremål och förhållanden1, och
kategorierna (incl. deras egenskaper) uppstå och utvecklas genom en
logisk procedur, som har sin grund i vissa motsvarande logiska
motiv och ytterst i själfva kunskaps- och sanningsidéerna. På
frågan hvad kategorierna egentligen äro, måste då svaras, att
1 Ang. dessa lagar se s. 166 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
