- Project Runeberg -  Kunskapslära /
497

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 1. Substans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

497

angifvits som substansegenskaper, äro exponenter för den
tankefordran, att det substantiella oförändradt skall vara sådant det är.
Denna identitetstanke är af afgjordt positiv natur och vinner
förhöjd nödvändighet genom otänkbarheten af sin motsats. Tanken
att substansen icke är af evig permanens strandar nämligen på det
absurda i antagandet att intet kunde vara grund till realitet, samt
realitet öfverförbar i intet. Och så, som den substantiella
värkligheten nu en gång är i sin eviga permanens, måste den ock
konstant vara, d. v. s. den måste existera som en enda
oföränderlig identitet. Äfven denna fordran blir af skärpt nödvändighet,
om man betänker att substansens icke-konstans skulle innebära
en växling, hvilken dock i egenskap af en grundlös förändring är
otänkbar. Förändrar sig substansen, måste förändringen tänkas
vara grundad, och en sådan förändring strider icke mot den
substantiella värklighetens konstans, utan är fastmer i enlighet med
denna för såvidt en grundad förändring utgör ett lagbundet skeende
och lag just innebär konstans. Det sätt, hvarpå substansen i
händelse af förändring förändrar sig, angifver då en speciell form för
dess identitet, nämligen förändring enligt en lagbunden ordning.
Substansens gradlöshet vidare framgår som en följd af grundens
lag; endast en gradlös substans kan utgöra det obetingade, som
tänkandet fordrar i regressen från det betingade till det betingande.
Men visserligen bildar ett i sig gradlöst subjekt äfven en identitet,
ja en alltigenom oföränderlig sådan, ty grad är ett funktionelt och
variabelt moment i en (intensiv) serie, men där all grad är borta
råder, i motsvarande hänseende, absolut oföränderlighet. (Om
mångfald och diskretion som objektiva uttryck för vissa tankefordringar
se nedan.) —

Då substansen och dess egenskaper sålunda på sätt och vis äro
objektiverade tankelagar — en objektivation föranledd af den gifna
värklighetens osjälfständighet — är det tydligt, att
substansbegreppet icke kan besitta någon högre grad af objektiv sanning än den,
tankelagarna själfva äga. Förhåller det sig då värkligen så,
att den transscendenta realiteten konstituerar en substans med
de angifna hufvudegenskaperna?

På denna fråga kan endast ett med mycken skepsis inmängdt
svar gifvas. Det är visserligen möjligt, att det transscendenta
bildar en substantiell värklighet med de attribut, som i det föregående
andragits, ja än mer, det är logiskt nödvändigt att antaga att
det så gör. Men å andra sidan kan detta antagandes giltighet vara
illusorisk, alldenstund spekulationen här rör sig på tankeområdets
yttersta gränser, så långt aflägsnad från erfarenheten, att några

Vannérus, Kunskapslära. 32

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free