- Project Runeberg -  Kunskapslära /
505

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 2. Mångfald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

505

mångfaldslös substans kunna förändras? Och endast en den
substantiella värklighetens förändring kan föranleda fenomenbildernas
förändringar. Där ingenting sker föranledes ej häller hos annat —
hos det förnimmande subjektet — något skeende, utan allt förblir
liksom hvilande i evigt stabil jämvigt. Att substansen ur någon
synpunkt äfven är oföränderlig är förut framhållet, men dess
permanens och konstans 1 utesluta icke en viss variabilitet. Nu
förutsätter förändring i sin ordning mångfald. Ett absolut enhetligt helt
har ingenting att låta förändras. Huru skulle en ändring kunna
inträda hos ett dylikt kontinuum, då det icke innehåller någon
som hälst inre differens och följaktligen ej häller motsatsen mellan
vara och blifva? Men förändring innebär just ett blifvande, en
öfvergång från ett sätt att existera till ett annat; ur tidens
synpunkt innebär den motsatsen mellan ett prius och ett post. Ett
absolut kontinuum är däremot det öfver all motsats höjda, och det kan
därför ej bringa någon motsats till genombrott hos sig samt ingå
i förändring och process. Ar substansen mångfaldslös, blir den
följaktligen alldeles oförmögen af förändring. Men förändras den
icke, blir fenomenbildernas faktiska variabilitet oförklarlig. Alltså
måste man här sluta hyoptetiskt från följd till grund: substansen
måste vara af variabel och pluralistisk natur för att kunna utgöra
realförutsättningen för sinnevärldens förändringar.

Det är emellertid icke blott den förändring, som består i
varse-blifningsvärldens ständiga rumliga och kvalitativa omskiftelse, som
förutsätter mångfald och diskretion hos den substantiella värkligheten,
utan ock den de organiska föremålens förändring, som består i
deras utveckling. Denna senare är förtjänt att särskildt framhållas.

Det är omöjligt att inse, huru ett organiskt föremål skulle
kunna psykofysiskt utvecklas annorlunda än genom det organiska
substratet^ egen utbildning med hänsyn till organisation och
funktioner. En organisk kropp kan icke utvecklas utan att organiseras.
Faktiskt försiggår en dylik organisation, och att den icke låter
reducera sig till ett blott föreställningsförhållande, framgår däraf att
organisationen icke beror af föreställningarna, utan dessa ytterst
af organisationen. Men att en organism allt mera organiseras är
icke möjligt utan att organisk substans införlifvas med densamma.
En dylik införlifning, hvarvid den utomorganiska (substantiella)
värkligheten liksom får släppa till stycke efter stycke af sig själf,
nödvändiggör emellertid den ytterligare tanken att nämda värklighet
är diskret på det sättet, att den bildar ett inbegrepp af med hänsyn
till sina systematiska ställningar föränderliga beståndsdelar. Med

1 S. 486, 488.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0521.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free