- Project Runeberg -  Kunskapslära /
506

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 2. Mångfald

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

506

denna synpunkt på saken blir uppfattningen af den transscendenta
värkligheten visserligen af ett utprägladt naturalistiskt kynne, men
det kan icke undvikas. I och med att den substantiella
värkligheten, i alla händelser på någon punkt i regressen från betingadt
till det obetingade, reducerar sig till ett kollektivuttryck för
mångfalden af diskreta substanser, måste uppfattningen försinligas, ty
mångfald blir ytterst en mångfald af föremål, och ett föremål utan
all åskådlig bestämdhet är något oföreställbart — endast ett tomt ord.

Försöket att uppfatta mångfalden såsom en blott fenomeneli
form möter hinder äfven i det förhållandet, att de organiska
föremålen bilda en utvecklingsskala, som nedåt så småningom och utan
någon fixerbar gräns går öfver i den oorganiska och s. k. liflösa
materien. Kunde det, trots allt, ligga någon rimlighet i att
uppfatta de döda tingen som substans- och väsenslösa föreställningar,
så låter sig detta betraktelsesätt omöjligen öfverflyttas på
organismerna. Människan är ju själf en organism, och att doktrinärt
från-känna denna all slutenhet-inom-sig till ett relativt själfständigt
helt går i längden icke. Hvad skulle väl för öfrigt det
organismen besjälande andliga jaget ytterst vara om icke en inom sig
sluten, individuell och substantiell enhet? Härmed är emellertid icke
uttaladt att jaget uttömmer substansens väsen och att alla substanser
blifva af jagets typ, men att det är af någon substantiell bestämdhet
måste vi antaga, då det bildar ett reelt subjekt, hvilket icke kan
tänkas uppkomma i annan mening än att det utvecklas till
aktualitet, och då det utgör enheten för en mängd accidentella
funktioner. Hvad det egentligt substantiella hos jaget är må dock bli
osagdt. Här vilja vi endast hafva fram den tanken, att är jag
i min psykoorganiska bestämdhet af en viss diskret
själfständighet, så är du det ock; men om alla mänskliga organismer
äga åtminstone någon dylik själfständighet, så besitta äfven alla
djur- och växtorganismer en sådan. Och hvar kan sedan den
gräns nedåt uppdragas, hvilken förbjöde utsträckandet af denna
dis-kret-substantiella uppfattning äfven till de liflösa tingen? Härmed
är naturligtvis icke påyrkadt, att hvarje människa, djur, växt och
ting skall representera en substans, utan endast att hvarje gifvet
individuelt föremål hänvisar på diskretion och mångfald öfverhufvud.

Tingens delbarhet — de må vara af organisk eller
oorganisk natur — drifver denna tankegång ett steg vidare. Dock
är det strängt taget icke själfva delbarheten, som härvid spelar
hufvudrolen, utan de genom delningen uppkomna delarnas
framträdande såsom särskilda individuella föremål. Nu är det visserligen
sant att man icke omedelbart kan sluta från tingens delning till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free