- Project Runeberg -  Kunskapslära /
509

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

509

mångfalden som sammanhanget i och för sig utgör en blott
abstraktion, hvars värkliga underlag är det hela, där de nämda
momenten ingå som reelt likvärdiga bestämningar.

Sammanhanget substanselementen emellan må nu närmast
uppfattas ur mycket abstrakta synpunkter. Nästan det minsta som
kan tänkas om detsamma är att det formerar ett förhållande af
koexi-stens, resp. successivitet. De många elementen sambestå som
integrerande delar i ett helt, och förutsatt att denna konfiguration
är af variabel natur, så att dess inre anordning eller
systematik är underkastad förändring, så öfvergår den från en anordning
till en annan, ett skeende så mycket mera inveckladt som
oändligt många specialanordningar äro tänkbara alltefter de olika
ställningar substanserna intaga till hvarandra. Sådana
sammanhangsformer som koexistens, konfiguration och succession äro dock af så
formell (abstrakt) natur, att det blir nödvändigt att söka
deter-minera dem för att, om möjligt, fortgå till det reaføammanhang,
som ligger till grund för dem. Därvid upphäfves dock icke
for-malsammanhanget; det endast infogas i ett mera konkret helt.
Förutsatt att den substantiella värkligheten bildar en på bestämdt
sätt försiggående eller lagbunden process, så utgör den likafullt en
totalitet af i hvarje ögonblick koexisterande element. Den öfvergår
då från konfiguration till konfiguration, och processen kan aldrig
undandraga sig denna eviga konfigurationsförändring, utan måste i
ordets fulla bemärkelse kontinuerligt genomlöpa dess stadier.

Men hvad har man egentligen att här förstå med
ettrealsam-manhang? Svaret framgår genom reflektion på det förhållandet att
hvarje substanselement måste tänkas hafva en eller annan
egenskap, som det äger just genom sitt samband med de öfriga
elementen. Så intager t. ex. A en viss ställning i mångfaldstotaliteten,
men det skulle icke äga denna "systematiska ort", om B, C, D
o. s. v. icke vore och möjliggjorde densamma. I och med att ett
element utgör ett integrerande led i ett mångfaldshelt äger det
följaktligen bestämdhet genom andra element, och ett realsammanhang
innebär närmast endast ett föremåls bestämdhet genom ett eller
flere andra. Ett realförhållande blir i enlighet härmed det
förhållande, som består i att ett föremål gifver ett annat en bestämning,
som det senare icke besitter i ’och genom sig själft och att det
följaktligen äger bestämdhet genom ett annat. De formella
sammanhangsförhållandena däremot stiftas af medvetandet, genom
akter af "beziehende Thätigkeit", under det de reella bestå, resp.
uppkomma i samma mån den substantiella värkligheten själf så
att säga förlänar bestämdhet åt hvarje sitt mångfaldsled. Den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0525.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free