Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510
substantiella mångfalden medinbegriper alltså ett slags
intersub-stantialism, hvilken naturligtvis dock icke utgör något i och för
sig, utan är af samma ursprungliga och oupphäfbara objektivitet,
som själfva de substantiella relationsleden, med hvilka den är
immanent förbunden.
I någon mån närmare determineradt blir realsammanhanget,
om det uppfattas som ett förhållande mellan grund och följd (i reell
bemärkelse). Och substanserna äro bestämbara som grunder ur
tvänne hufvudsynpunkter: de äro grunder till den faktiskt gifna
företeelsevärlden samt bärare af vissa förhållanden inom den
substantiella värkligheten själf.
Grund- och följdsammanhanget mellan den substantiella och
fenomenella världen har sin genomgångspunkt i medvetandet. På
ett eller annat sätt tvingar den substantiella värkligheten det
senare att aktualisera en bestämd varseblifningsuppfattning, och denna
tvångsföreställning är just det omedelbara uttrycket för ett större
eller mindre fragment af fenomenvärlden. Kealsammanhanget blir
följaktligen ur denna synpunkt bestämbart som ett förhållande
mellan transscendent substans och omedelbart gifven accidens. Den
substantiella värkligheten skaffar sig liksom en representation inom
medvetandets sfär, hvarigenom på samma gång ett slags symbolism
blir följden, som det sedan gäller att uttyda. Men substansen är
grund icke blott till fenomenvärldens existens öfverhufvud, utan
äfven till dess närmare bestämdhet och specielt till
varseblifnings-innehållets variabilitet. Kan vidare en förändring tänkas såsom
följd endast af en annan förändring, så måste substans- och
acci-denssammanhanget determineras därhän, att det framstår som ett
förhållande mellan faktorer eller led i ett skeende. Ett eller
annat måste tilldraga sig, försiggå eller ske inom den
substantiella realiteten då den accidentella världens fenomenbilder växla,
vare sig nu att deras inbördes anordning ändras eller att de variera
kvalitativt, graduelt eller på något annat sätt. Men därmed är
realsammanhanget i världen återfördt till en process; det har
förvandlats från ett abstrakt koexistensförhållande till ett bestämdt
suc-cessivitetens sammanhang. I stället för ett stabilt system har trädt
en förändringens världsordning, "die Philosophie des Seins" har
blifvit "die Philosophie des Werdens". Däraf följer dock ej att
icke äfven föreställningen om en bestämd konfiguration, resp. en
otalig mängd af specialkonfigurationer har sitt berättigande.
Världs-processen fortgår så att säga transitoriskt från och till dylika
kon-figurativa anordningar. Men att den äfven äger sina öfver all för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
