- Project Runeberg -  Kunskapslära /
513

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

513

get i sin helhet synes erbjuda sådana egenskaper, som
substansbegreppet fordrar. Nu inträda de mänskliga jagen faktiskt i
tallösa olika relationer till tingen och hvarandra. Det måste
förutsättas något transscendent analogon till dessa relationsförändringar,
ja man kan rent af påstå att dessa i sin grund äro
transscendenta relationsändringar. Ty nog innesluter den mänskliga
psyko-fysiska individen någon substantiell kärna, och konsekvensen tvingar
oss att antaga, att äfven det individuum, som tinget bildar,
representerar en substantiell enhet1. Den förändring af de olika
ögonblicksrelationerna till andra människor och ting, hvari jaget är
indraget, ter sig närmast som en mångfald af rörelser och yttre
situationsändringar. Rörelser inom fenomenvärlden hänvisa
visserligen icke nödvändigt på rörelser äfven inom substansernas värld,
men dock på en förändring af substansernas ordning och
systematik; deras inbördesförhållanden, deras växelbestämdhet, den
intersubstantiella ställningen måste därvid ändras. Och därmed
blir äfven afgjordt att förändringen utgör ett transfenomenelt
värk-lighetsattribut.

Ut från jagets ståndpunkt bildar dess successiva inträde i
förändrade relationer till tingen icke det enda intyget om den
substantiella värklighetens föränderlighet. Jagets eller, otvetydigare,
människans aktiva makt öfver tingen intygar detsamma. Då hon
ingriper i det yttre, hvilket ju bildar materialet för en väsentlig
del af hennes värksamhet, förändrar hon detta vare sig hon
upplöser och liksom förstör någon bestående ordning eller grundlägger
och framskapar en ny sådan. Ar det möjligt att förutsätta att
därvid i grunden ingenting förändras inom det transsubjektivas värld?
Närmast innebär förändringen visserligen endast en förändrad
fenomen-, resp. föreställningsordning: materialet för värksamheten företer
bilden af ett mer eller mindre olika annat än förut. Men hvarför denna
förändrade fenomenordning? Och hvarför företer den en förändring
icke blott för mig, utan för alla, som öfverhufvud äro i tillfälle att
följa förändringens gång? Det enklaste svaret blir gifvetvis, att
förändringens sken är en reflex af en värklig förändring inom det
substantiellas sfär och att hvarje betraktare måste reagera med
uppfattningen af en förändrad ordning, alldenstund han står under
en objektiv värklighets tryck och tvång. Detta svar blir i
själfva värket det enda hållbara, då det visar sig omöjligt att
härleda den förändrade fenomenordningen exklusivt ur jaget. Men
är den faktiska förändring, som ett bearbetadt yttre material

1 S. 506.
Vannérus, Kuüskapslära.

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0529.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free