- Project Runeberg -  Kunskapslära /
517

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

517

större tal ur ett mindre eller det glidande Gangesvattnet ur dess flodfåra.
Kant själf skilde ock mellan tom tid och fyld samt den bestämda
ordningen mellan tilldragelserna i den senare1 och skulle sannolikt betecknat
slutet (språnget) från tidsföljd till händelseiöljd som en paralogism. Om det
för öfrigt vore tidsformen, som påtryckte världen dess prägel af förändring,
blefve det en gåta, hvarför icke allt i denna företer bilden af
förändring. Tiden själf har visserligen genomgående formen af
efterhvartannat-följd, men otaliga äro ju de föremål i vår åskådningsvärld, hvilka te sig
såsom oföränderliga.

Jämväl Keijser har lemnat ett värdefullt boströmianskt bidrag till
frågan i sin Belysning af några punkter i Boströms filosofi, s. 8 ff. Han
åberopar ofullkomligheten i de ändliga väsendenas förnimmande och
särskildt ■»den ofullkomlighet, som kallas ^tid, förändring, skeende, så att
en fenomenvärld uppstår för dem, så att säga, vid sidan af väsendenas
värld». Förändringen tillhör endast den ofullkomliga uppfattningens värld,
fenomenvärlden. Till denna ofullkomliga uppfattning hör att »försätta i
tiden» (ibid), och tiden (tidsuppfattningen) tyckes enligt Keijser, liksom
enl. Leander, i och för sig skola åstadkomma eller framkalla (uppfattningen
af) skeende eller »ombyte af fenomenrelationer» (ibid.). Tid (tidsföljd) och
reelt skeende (händelseföljd, »fyld tid») äro dock, som framhållet, vidt
skilda förhållanden. Och endast ett eller annat reelt skeende kan enligt
vår åsigt medföra den motsvarande uppfattningen af ett dylikt eller
en händelseföljd.

Få vi i enlighet med det föregående anse att förändringen
utgör en grundbestämning äfven hos den transscendenta
värkligheten, så gäller det sedan att inse hvari denna förändring egentligen
består och hvad det är, som förändras genom densamma.

Att förändringen bland annat utgöres af en jagets inre
tillståndsförändring kan med visshet påstås. Det finnes nämligen ingen
anledning eller ens möjlighet att betvifla att
medvetenhetsinnehållet varierar, och med detta skiftar känslolifvet och äfven viljans
funktioner. Denna är nu närmast en rent inre förändring, i det den
försiggår inom jagets egen sfär. Det senare utgör därvid det
gemensamma subjektet. Och föreställningen, känslan samt
viljeyttringen förändras strängt taget icke på annat sätt än att den
antingen uppkommer eller försvinner. Så länge den varar kan den
betraktas som oföränderlig. Men den har ingen preexistens eller
postexistens. Då den uppkommer i och för medvetandet fortsätter
den därför icke någon redan förut liksom åtnjuten tillvaro, och i och
med att den förändras, försvinner den utan att såsom sådan
fort-existera inom något annat område. Denna jagets inre tillstånds-

1 K. d. r. V., S. 179. Jfr ock yttrandet ibid. S. 68: "Im Baum an sich selbst
betrachtet ist nichts Bewegliches... Eben so kann die transscendentale Aesthetik
nicht den Begriff der Veränderung unter ihre Data a priori zählen; denn die Zeit
selbst verändert sich nicht, sondern etwas, das in der Zeit ist". (Kurs, af oss).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free