- Project Runeberg -  Kunskapslära /
520

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520

Det bör tilläggas att de relationer, substanserna konstituera,
icke nödvändigt behöfva ses ur relationernas egen synpunkt. Då dylika
förändras, så antingen grundlägges och bildas eller spränges och
upplöses en viss ordning eller något systematiskt helt. Substansernas
relationsombyten kunna därför sägas innebära lika många bildningar
och upplösningar af mer eller mindre omfattande
substansanordningar och substansaggregat. Denna allmänna tanke, att
substanserna än förenas till sammanhängande helheter, än åtskiljas från
hvarandra med ty åtföljande upplösning af ett visst sammanhang
("integration" och "disintegration") är visserligen af helt
naturalistisk karaktär (liksom den är af urgammalt ursprung), men den blir
oundgänglig sedan föreställningen om relationsförändring en gång
insläppts i substanssystemet. Man kan icke förklara förändringarna i
fenomenvärlden annorlunda än genom motsvarande
relationsförändringar i nämda system. Men då substanserna ändra sina
systematiska ställningar, så måste icke blott nya substanskonfigurationer
bildas, utan ock bildade substansföreningar upplösas. Detta är ett slags
deduktion. En indirekt bekräftelse erhåller denna därigenom, att om
man antager, att substanserna existera såsom mer eller mindre strängt
sammanhängande system, anordningar, grupper, aggregat, komplexer,
föreningar eller hur man må uttrycka sig, så erhålla vissa de gifna
tingens förändringar och olikheter, som återföra sig till dessa, en
acceptabel förklaring. Och på grundvalen af det substantiella
grundskeendet synas sedan äfven öfriga former af förändring, t. ex.
utvecklingen, kunna vinna sin förklaring. —

Därigenom att, såsom i det föregående uppvisats, förändringen
utgör ett attribut hos den substantiella värkligheten, grundlägges äfven
ett nytt sammanhang, nämligen det successivitetens, som består i
att värkligheten bildar en process. Den sannskyldiga och fulla
världsordningen utgöres då icke så mycket af ett system af
substanser som icke mera af det eviga skeende, hvars bärare dessa äro.

Med detta förändringens och skeendets sammanhang
nödvän-diggöres ock en ny grundkategori: kausalitetens. Där ingenting
förändras och intet sker, existerar ingen kausalitetsordning, men
där förändring försiggått eller försiggår, måste vi tänka en dylik
ordning lika nödvändigt som vi måste tänka substantialitet, där
något osjälfständigt röjer sig. Med allt skäl ställas därför
förändring och kausalitet i det här pointerade sambandet med hvarandra.
Förändringen utgör kausalitetsbegreppets utgångspunkt, och
utredningen af den förra bildar den lämpligaste inledningen till
undersökningen af det senare.1

1 Litteratur rörande kausalitetsbegreppet: se slutet af föreyax’ande stycke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0536.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free