Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Vi hafva nu närmast att allmänt angifva hvad man har att
förstå med kausalitet. Begreppet innebär den fordran, att hvarje
förändring, för såvidt den utgör en värklig sådan, skall äga sin
tillräckliga realgrund och inbegriper alltså tanken om ett
beroende-sammanhang mellan leden i det skeende, som förändringen och dess
grund, resp. grunder konstituera1.
Första frågan blir härefter: hvarför måste hvarje förändring
antagas hafva en dylik tillräcklig grund? Flere motiv kunna tänkas
hafva samvärkat vid bildandet af kausalitetsföreställningen.
Så gifver redan erfarenheten vid handen, att när en förändring
inträder, så föregås den af någon annan förändring eller händelse,
hvilken just kommer densamma att inträda. Erfarenhetsintygen
äro här otaliga, och något starkare stöd för kausalitetens objektiva
giltighet än iakttagelsen, att förändringar, när de inträffa, stå i
sammanhang med något förutgående skeende eller förhållande,
finnes i själfva värket icke. Hade man aldrig tillfälle att märka
ett dylikt regelbundet samband och följdförhållande i händelsernas
förlopp, så är det tvifvelaktigt, huruvida föreställningen om
kausalitet någonsin skulle väckts hos medvetandet. De empiristiska
kausalitetsteorierna2 innehålla därför obestridligen en kärna af
sanning. Erfarenheten ger tankeuppslaget till eller framkallar
tanken om ett orsaksförhållande och predeterminerar
kausalitetsbegreppets allmänna grundform, enligt hvilken kausalitet innebär
ett tidbestämdt sammanhang mellan leden i ett händelseförlopp.
Det är sant att erfarenheten ensam icke förmår att forma och
utbilda kausalitetstanken i hela dess innebörd och omfattning, men å
andra sidan mäktar icke häller det rena tänkandet ensamt
åstadkomma ett definitivt kausalitetsbegrepp.
Erfarenheten bidrager för öfrigt till kausalitetsföreställningens
uppkomst äfven på ett annat sätt. Den icke blott väcker tanken
1 Zeller, a. st., 2:e Samml., S. 512: "Wenn wir von einer Ursache reden, so
wollen wir damit nicht blos diejenige Erscheinung bezeichnen, auf die eine andere
regelmässig folgt oder mit der sie regelmässig verknüpft ist. Der Tag folgt
regelmässig auf die Nacht und die Nacht auf den Tag; aber der Tag ist nicht Ursache
der Nacht und die Nacht nicht Ursache des Tages. Das Sinken des. Thermometers
und das Gefrieren des Wassers sind regelmässig verknüpft; aber doch ist keines von
beiden Ursache des andern. Unter einer Ursache verstehen wir vielmehr dasjenige,
durch welches ein anderes bewirkt wird, d. h. aus dem es mit Nothwendigkeit
hervorgeht; unter einem Causalzusammenhang dasjenige Verhältniss verschiedener Dinge
oder Vorgänge, vermöge dessen das eine aus dem andern oder beide aus einem
dritten mit Nothwendigkeit folgen". Jfr Volkelt, Erf. u. Denk., S. 89: "Zur Kausalität
gehört das Durch". Lotze, Metaphys., S. 95 ff.
2 t. ex. J. S. Mill’8; se hans Logic, Book III, Chapt. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
