Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
förändring af ett visst sakbestånd kan inträda endast om
betingelserna, resp. realförutsättningarna själfva förändras. Men om dessa
ändras måste en förändring inträda. Denna nödvändighet framgår
ur identitetslagen, hvilken bl. a. innehåller grundtanken, att allt
försiggår så, som det i kraft af sin eviga identitetsbestämdhet måste.
Identitetsprincipens fordran skulle emellertid icke uppfyllas, om vid
en variation af betingelserna endast dessa, men icke äfven den af
dem betingade ordningen förändrades. Det betingande och det
betingade bilda nämligen en enda inom sig sammanhängande identitet.
Drager betingelsernas förändring med sig den betingade ordningens
förändring så uppfylles däremot den nämda lagen. Det betingande
och det betingade komma då att konstituera ett enda med sig själft
identiskt sammanhang och helt, till hvars kausala
identitetsbestämdhet det hör att förändra sig just så, som det gör. Till en viss
abstrakt logicitet kan alltså själfva frambringandet af en förändring
återföras: en förändring kan icke annat än inträda i en bestående
ordning, då dess betingelser ändras, alldenstund betingelser (orsak)
och det betingade (förändringen, värkan) icke äro sammanhangslösa
led, utan integrerande moment i ett och samma i sig (om ock ej i
abstraktionen) kontinuerliga hela. Häraf framgår vidare, att all
förändring är uttryck för en i kausalsammanhanget själft grundad
tvångs-värksamhet. Men huru den ordning, som manifesterar sig i nämda
sammanhang förvärkligar sig kunna vi icke närmare afgöra. Man
måste här nöja sig med den abstrakta tanken att kausaliteten utgör
ett realsammanhang under formen af ett af inre nödvändighet
uppburet funktionsförhållande. Huru effekterna förvärkligas veta vi, som
sagdt, ej, endast att de frambringas och att de måste frambringas.
Det talades strax ofvan om betingelser. Orsak och betingelse
äro dock icke kongruenta begrepp, liksom det ej häller är
fullständig identitet mellan betingelse och betingelse.
I en mening är betingelse det samma som grund i vidsträckt
bemärkelse eller ett något, genom hvilket ett annat är. I en
modifierad betydelse är betingelse liktydig med vilkor (conditio), hvarmed
man har att förstå en sådan i viss mån sekundär och supplementär
förutsättning, hvilken måste existera för att ett egentligt
grund-och följdsammanhang i reell bemärkelse skall kunna konstitueras.
Grund i sistnämda egentliga bemärkelse innebär ett direkt
(oförmedladt)1 och konstant beroendesammanhang mellan två eller
flere relationsled, i kraft af hvilket inbördesförhållande det ena ledet
(följden) vare sig består eller förändras genom det andra
(realgrun-den). Men föremålen äro i värkligheten aldrig isolerade, utan
5 om ock ej i tiden omedelbart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
