- Project Runeberg -  Kunskapslära /
536

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

536

mål (atomer) och att de icke äro underkastade någon rörelse i
egentlig bemärkelse, men man låter dem likväl taga formen af små
rörliga kroppar. Det blir ett slags åskådningsundervisning, eller
annorlunda: man betjänar sig af en viss symbolism. Hufvudmotiven
härtill äro dels svårigheten — stående på gränsen till det omöjliga
— att operera med rena och adekvata begreppskonstruktioner1,
dels utsigten att genom användandet af en konkret analogi med
erfarenheten komma utöfver det olidligt abstrakta i den rena
begreppsuppfattningen. Genom erfarenheten känner man, att
ställningsändring inom ett system af föremål är lägeändring, att
kroppar genom rörelse, stöt och tryck förändra andra kroppars tillstånd,
att effekterna kunna utgöras af lägeändringar, formförändringar,
sammansättningsförändringar m. m. Och dessa insigter
representera ju ett ansenligt pius utöfver den ytterst abstrakta tanken om
en totalitet af icke-rumliga substanser understälda en viss
variabilitetens likaledes orumliga ordning. Härtill kommer, att så länge
man icke fortgått till frågan om substansernas väsen, så är det
icke så nödvändigt att substansuppfattningen blir alltigenom
adekvat, om blott den substantiella värklighetens förut andragna
for-malbestämningar icke förvanskas eller upphäfvas. Men detta
behöfver säkerligen icke ske genom den antydda naturalistiska
sub-stantialismen. Det får därför i hvilket fall som hälst anses
tillåt-ligt att skematisera tanken om den förändring, substansernas inbördes
ställningar äro underkastade, medels föreställningen om en rörelse.
Uppfattningen blir då visserligen ej, i alla händelser icke ur alla
synpunkter, adekvat, utan blott symbolisk, men i och med denna
transformationen når man å andra sidan fram till en ståndpunkt,
ut från hvilken det innehållsrika mekaniska kausalitetsbegreppet
kan tillämpas i hela sin fullhet.

Såsom en expression för den objektiva kausaliteten hafva vi alltså
nu att skärskåda det mekaniska kausalitetsbegreppet och dess
grundbestämningar2.

Kausalitetens hufvudmoment blifva här, liksom vid all
kausalitet, orsaken, värkan och sammanhanget dessa emellan.

Den kan vidare ses ur dels kraftens, dels energiens
hufvud-synpunkter.

a. Kraften är kausalitetens själfva orsaksfaktor. I enlighet
härmed brukar kraft, fattad i vidaste bemärkelse, definieras som orsak
till förändring i en kropps eller ett materielt systems tillstånd af
rörelse eller hvila.

1 en sådan är ju i grunden teorien om en mångfald af okroppsliga substanser
ingående i ett system af variabla relationer

2 Se Den empiriska naturuppfattningen, s. 106.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:12:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0552.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free