- Project Runeberg -  Kunskapslära /
538

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

538

emot en annan och förändrar dennas läge, dels som vissa vare sig
permanenta eller tillfälliga statiska egenskaper hos kroppar, hvilka
senare alltså icke behöfva befinna sig i något rörelsetillstånd för
att vara effektiva.

Så ingrodd och brukbar föreställningen om de s. k.
afstånds-krafterna såsom orsaker till de motsvarande fenomenen, t. ex.
kroppars fall och fallaccelerationen, än är, så utgör den dock endast
ett låt vara bekvämt uttryck för ett annat djupare liggande och
för öfrigt mera inveckladt realförhållande. Och ur detta det
egentliga kausalsammanhangets synpunkt möter intet hinder att
betrakta alla orsaker som förlopp, alldenstund attraktionskrafterna
nu icke blifva några orsaker alls, utan endast det abstrakta
språkuttrycket för den allmänna egenskapen hos materiens delar att falla
eller röra sig mot hvarandra (s. 369, noten).

Dock, hvarför är tänkandet intresseradt af att ytterst söka
återföra hvarje egentlig orsak till ett förlopp eller skeende? Svaret
blir, att vi icke hafva anledning att tänka oss något
orsaksförhållande, om vi icke utgå från föreställningen om en eller annan
förändring, som inträdt eller inträder i någon bestående ordning.
Så sammanknippade förändringarna i världen än äro utgöra de
dock bestämda specialförändringar, och att något annat än ett
motsvarande specialskeende skulle kunna vara orsak i sträng och
egentlig bemärkelse till en dylik effekt låter sig icke inses. Om absolut
intet skedde, skulle hvarken någon värkan eller orsak existera. Allt vore
och förblefve då i sina eviga, händelselösa relationer. Och att tänka
en själf öfver förändringen fullständigt höjd orsak lyckas icke,
alldenstund det i sig oföränderliga icke innehåller någon grund till
förändring. Äfven en så att säga generelt värkande orsak —
om man antoge att t. ex. den allmänna attraktionen vore en
sådan — låter sig till sist icke tänkas, ty för såvidt den betraktas
som strängt generell utgör den ett enda oföränderligt
sakförhållande, som just på grund af sin oföränderlighet icke kan
åstadkomma några förändringar, om ock sådana kunna försiggå i
enlighet med en bestämd lag. Först det förändringsframbringande
är emellertid orsak, resp. kraft i egentlig mening. Där ett skeende
kausalt återföres till en själf oföränderlig princip blir därför
förhållandet icke återledt till sin yttersta och egentliga expression, utan
endast af tilläfventyrs bekvämlighetshänsyn uttryckt i, som anfördt,
språklig förkortning,

Så är i själfva värket förhållandet då man talar om t. ex.
jordens attraktionskraft såsom orsak till kroppars fall. Yore här
värkligen denna kraft orsak, så skulle tanken att alla orsaker äro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0554.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free