- Project Runeberg -  Kunskapslära /
542

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

542

värkar orsaken genom stöt eller tryck och frambringar på detta sätt
någon förändring hos den påvärkade kroppen. Ett annat fall är,
då värkan frambringas genom orsakens uppträdande som dragkraft.
Specialfall af dessa uppträda, när, å ena sidan, orsaken manifesterar
sig som skjutkraft, och å andra, då den tager formen af lyftkraft.
Därvid frambringas effekten genom att det påvärkade föremålet är
på något sätt fast förbundet med orsaken. Men denna kan vidare
värka genom det motstånd, den sätter mot en rörelse. Och
medräknar man äfven de s. k. afståndskrafterna, så framgår värkan
som en följd af en ren actio in distans. Att dessa "krafter" ur
en synpunkt dock icke äro några krafter, utan endast det språkliga
uttrycket för vissa rörelseförhållanden, är förut angifvet. Däremot
är energien en värklig orsak, och denna värkar i samma mån den
omsätter sig. Här blir alltså effektframbringandet en
omsättningsprocess.

Det föregående utgör visserligen intet annat än en beskrifning
på sammanhanget mellan orsak och värkan, men erfarenheten blir
här den enda kunskapskälla, som kan förmedla åtminstone någon
föreställning om och inblick i detta sammanhang. Granskar man de
anförda fallen skall man vidare finna, att man icke lyckas ernå någon
värklig insigt om effektframbringandets egentliga natur. Hvad som
kan sägas därom inskränker sig i grunden till det, som kan sägas om
orsaken och värkan, men själfva den kausala värksamheten — orsakens
sätt att realisera sin värkan — undandrager sig vår kännedom.

Antag att biljardkulan A stöter till en annan B och bringar
den i rörelse. Huru egentligen lyckas A sätta den i rörelse? Man svarar
kanske: genom att undantränga den — enär tvänne kroppar dock
icke kunna intaga samma rum — och därvid meddela den något af
sin egen rörelse. Detta svar är tvifvelsutan det närmast till hands
liggande, men om man genomtänker det, skall man finna, att det
till sist löper ut i en nära nog tanketom fras. Huru kan A
undantränga B? Värkar det öfver på B? Dock, icke är det något, hvilket
liksom lösgör sig från A och slår ned på B, ty A:s kraft och
rörelse utgöra ingenting i och för sig existerande, utan äro fastmer
A i ett specielt tillstånd. Just detta måste emellertid betraktas som
själfva orsaken till B:s rörelse, ty utan detsamma, skulle nämda
rörelse alldeles icke inträda. A:s rörelsetillstånd är då causa
effi-ciens. Men huru detta effektuerande försiggår blir alltigenom
dunkelt. Man kan visserligen fasthålla, att B:s "framkallade" rörelse
är B:s egen och icke A:s, öfverflyttad på B; vidare att äfven A:s
efter sammanträffandet med B nya rörelsetillstånd är den enda
A-rörelsen; slutligen att A:s invärkan på B egentligen blir en växel-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free