Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
546
Naturligast blir därför att antaga, att den faktor, som man
stundom velat degradera till ett blott antecedens, är en på samma
gång betingande och frambringande kausalfaktor, och att orsaken,
där ett värkligt orsaksförlopp öfverhufvud försiggår, äger en låt vara
till själfva sitt värksamhetssätt obekant makt att gifva realitet åt
värkan. Därmed framstå orsaken, värkan och
effektframbrin-gandet som kausalitetens tre oupphäfbara moment. —
Själfva sammanhanget mellan orsak och värkan erbjuder, som
antydt, ännu en sida, som här bör beaktas. Det grundlägger
nämligen de betydelsefulla begreppen lag och lagbundenhet.
Begreppet lag1 tillhör uppenbarligen kausalbegreppen, och
det är att märka att lagar i egentligaste bemärkelse alltid äro
kausallagar. Lag är nämligen framför allt ett uttryck för den
sammanhangets konstans, som hos ett skeende eller, exaktare, en
viss följd af skeenden bestämmer förhållandet mellan orsaken och
värkan. Liksom en ersättning för att man icke vet huru orsaken
frambringar värkan, framträder då detta kausala specialbegrepp lag,
hvilket kan definieras som det konstanta funktionssammanhang,
hvilket består mellan de ett skeende konstituerande orsaks- och
effektfaktorerna.
Till grund för alla speciella lagar ligger alltså den universella
kausalitetsprincipen. Med andra ord: de olika naturlagarna äro
uttryck för det sätt, hvarpå kausaliteten manifesterar sig inom området
för motsvarande naturförlopp. Just ett förlopp, ett skeende eller en
process utgör den reella grundvalen för en lag, hvilken i sin
ordning följaktligen är att betrakta som en abstrakt sida hos detta
hela. Att tala om lagbundenhet hos något, som icke är
underkastadt förändring, blir då egentligen att tala om lag i öfverförd
mening. Man tänke sig ett evigt system, anordnadt på ett konstant
sätt. Säger man om detta, att dess integrerande delar äro anordnade
efter en viss lag, så är denna dock icke någon egentlig
kau-sallag, utan uttrycket för ett rätt och slätt bestående förhållande.
Eestringeras icke lagbegreppet på det angifna sättet, så blir allt,
som öfverhufvud äger någon konstant bestämdhet, lagbundet, men
att fatta lag så allmänt, att den sammanfaller med det abstrakta
identitetsförhållandet, kan — det erkännes — medföra vissa
olägenheter. Alldeles liktydigt med lag är icke häller begreppet
1 I allra vidaste bemärkelse (jfr s. 488) innebär lag, enligt Wundt, Logik, I, S.
558 "jede allgemeine Kegel, die irgend eine Gruppe von Gleichförmigkeiten des Seins
oder Geschehens unter einem gemeinsamen Ausdruck zusammenfasst".
Boström har värkstält en lärorik analys af begreppet lag i sin afh. Satser
om lag och lagstiftning. (Skrifter, D. 1, S. 355).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
