- Project Runeberg -  Kunskapslära /
548

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

548

lika förutsättningar återinträda, äfven en motsvarande lika värkan
återinträda. Orsaken och värkan bilda nämligen moment i ett och
samma hela, hvilket i kraft af identitetslagen måste konstant
förblifva sådant det är. Mellan tvänne eller flere lika fall af
orsakssammanhang -— vid ett kausalitetsförhållande alltså, hvilket upprepas
eller liksom repeteras, — blir visserligen icke en absolut identitet
rådande, då i alla händelser tiden icke är densamma och,
even-tuelt, äfven det substantiella underlaget är ett annat, ehuru
lika-beskaffadt. En art substitution har då försiggått, och för såvidt är
ock den absoluta identiteten upphäfd; i stället för ren identitet har
trädt likhet. Men äfven med denna förändring gäller, att lika orsaker
(under lika förutsättningar) frambringa lika effekter enär orsak och
värkan äro ett och samma hela, sedt endast ur olika synpunkter. Det,
hvilket betraktadt som orsak värkligen är lika, måste då äfven vara
lika med hänsyn till värkan. Lika orsaker medföra därför likhet i
afseende på kausalitetsförhållandet i dess helhet; satsen är ett
analytiskt omdöme på grundvalen af identitet. Består alltså
lagbundenheten egentligen i en konstant lika kausalitetsordning, så finner
den omständigheten, att de speciella lagarna ofta endast äro af
approximativ entydighet sin naturliga förklaring däri, att de
förutsättningar, hvilka betinga de reella skeendena aldrig äro
absolut lika. Hvarje speciell naturtilldragelse utgör ett del förlopp
i naturens oändliga hela, men natursubstratet är underkastadt
ideliga förskjutnngar, hvarför antagandet att naturordningen skulle
förete skådespelet af fullständig likhet i tvänne ögonblick
representerar en oändligt liten möjlighet. Blifva dessa förändringar
allför stora så förlora naturlagarna rent af sin giltighet. Så t. ex.
är det sannolikt, att åtskilliga af vår kemis grundlagar icke skulle
gälla, om temperaturen inom vår jordsfär stegrades till solvärme.
WuNDT har formulerat detta förhållande så1: "Dass die Geltung eines
Gesetzes eingeschränkt oder aufgehoben werden kann, ist eine
Voraussetzung die wir bei den Naturgesetzen ebenso gut wie bei. . .
andern Gesetzen machen . . . Auch unter den Naturgesetzen gelten
alle, die irgend eine Beziehung empirischer Erscheinungen
enthalten, nicht ausnahmslos, sondern nur so lange und in dem Masse,
als die Bedingungen zutreffen, unter denen sie aus Beobachtungen
oder allgemeineren Sätzen abgeleitet worden sind... Ausnahmslos
gelten nur jene Naturgesetze, die sich, ähnlich wie das
Causalge-setz selbst, nicht auf bestimmte Erscheinungen, sondern auf die
Gesammtheit der Naturerscheinungen beziehen, und für die es

1 Logik, Bd 2: 2, S. 140, 141.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free