- Project Runeberg -  Kunskapslära /
549

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

549

eben aus diesem Grunde eine Interferenz verschiedener Gesetze,
welche die Gültigket des einzelnen aufhebt, gar nicht geben kann’1.

Åvägabringandet af alldeles lika förutsättningar med ty
åtföljande lika effekter kräfver därför i regeln särskilda
föranstalt-ningar, sådana som arrangeras vid t. ex. experimentella
undersökningar.

Såsom framgår af det citerade uttalandet äro emellertid icke
alla lagar egentliga kausallagar. Ett konstant sammanhang mellan
leden i ett skeende kan formuleras som lag utan att man tager
hänsyn till det eller de kausalitetsförhållanden, som ligga till grund
för förloppen. Newton’s andra rörelselag t. ex. är en kausallag.
Denna utsäger, att en kropp eller ett system i rörelse, som
förändras med hänsyn till denna sin rörelse, ändras i direkt
förhållande till den invärkande kraftens storlek, och med hänsyn till
riktningen försiggår rörelseändringen i den riktning, i hvilken
kraften värkar. Lagen om alla kroppars lika hastiga fall i lufttomt
rum är däremot ingen egentlig kausallag, utan uttrycker ett blott
faktiskt samband mellan vissa rörelser och den tid, som åtgår för
dessa. Som värkliga lagar kunna sådana formuleringar endast då
uppfattas, när de olika relationsleden befinna sig i kausalt
beroendeförhållande till hvarandra. Blott och bar succession eller
koexi-stens — äfven om den är regelbunden — innebär därför ingen
egentlig lag. Det ligger i lagens begrepp att vara uttryck för det
strängare sammanhang, som ett immanent och reelt
beroendeförhållande mellan vissa faktorer medför. Dessa äro alltså de egentliga
kau-sallagarna contra s. k. empiriska lagar. De senares vinnande genom
ren induktion samt deras karaktär i öfrigt har Wundt förträffligt
framstält i sin Logik (Bd 2: Abth. 1, S. 25 ff., Bd 2: Abth. 2, S.
131 ff.), till hvilken framställning därför hänvisas.

Sammanhanget mellan den mekaniska kausalitetens
orsaks-och effektfaktorer behöfver naturligtvis icke framstå så abstrakt
som det hittills framstälts. Det finnes ock vissa lagar, hvilka
kunna anses omedelbart hänföra sig till kausalitetsprincipen själf,
och följaktligen närmare angifva en eller annan sida hos denna.
Och härtill kommer mängden af speciella naturlagar. Men vi hänvisa
äfven här. Några af naturvetenskapens grundlagar äro exponerade
i vår afh. Den empiriska naturuppfattningen, s. 57 ff.

Lagbundenhetsbegreppet: Paulsen, Einl., S. 436, Cohen, Logik, S.
219 (äfven historik), Hartmann, Kategor., S. 422. Wundt, Logik, II:
II, S. 129 ff. Volkmann, Erk.-theor. Grundz., S. 58 f., 88. C. Y. Sahlin,
Grundt, i log., I, s. 22. Boström, se s. 546 (noten).–

1 Jfr ock Kroman, Vor Naturerkjend., S. 271.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0565.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free