- Project Runeberg -  Kunskapslära /
551

(1905) [MARC] Author: Allen Vannérus
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

551

förändringar förete, är den lagbundna återspeglingen af det liksom
djupare liggande funktionssammanhang inom den transscendenta
värkligheten, hvilken utgöres af den egentliga kausalitetsordningen. Utan
denna transscendenta kausala ordning blir den faktiska
fenomenordningen obegriplig. I det till en viss grad verifierbara antagandet af
kausalitetskategorien såsom en nödvändig objektiv förutsättning för
det i erfarenheten gifna skeendets begriplighet har då nämda kategori
sin yttersta giltighetsgrund 1. Och från den empiriska ståndpunkt,,
som här intages, blir detta objektivitetsantagande så mycket mera
oantastligt, som objektivitet i empirisk-transscendent bemärkelse
ingenting annat är än förutsättningsnödvändighet för erfarenhetens,
begriplighet, resp. dess allt fullständigare intellektuella behärskande.

Den mekaniska kausaliteten är dock icke ett så enkelt begrepp,
att det utgör ett resultat uteslutande af den tillräckliga grundens
lag i dess användning på skeendet i världen. Äfven identitetslagen
ingår som moment i densamma. Kausaliteten gör nämligen anspråk
på universell giltighet, men det är tydligt, att detta anspråk hvilar
på förutsättningen att naturen i sin helhet och permanent är
sådan, som den partielt och temporärt röjer sig vara, nämligen
kau-salt determinerad. Inom de partiella områden och vid de tillfällen,
där kausalitetsbegreppet kunnat, i alla händelser till en viss grad
verifieras, har det visat sig, att en bestämd kausalitetsordning faktiskt
råder. Men endast genom antagandet, att naturen öfverallt och alltid
är sådan, som den är i vissa sina yttringar och stundom, blir
kausalitetstanken förhjälpt till den allmännelighet, hvarpå den gör anspråk.
Och detta vidtgående antagande är just ett uttryck för den logiska
identitetsprincipen. Man kan då påstå, att naturens
öfverensstämmelse med identitetslagen, utgör förutsättningen för
kausalitetskategoriens universella giltighet2.

Men i det mekaniska kausalitetsbegreppet, sådant det faktiskt
föreligger, ingå äfven andra ingredienser än rent logiska.

Ett karaktäristiskt drag hos denna kausalitetsform är bland
annat det förhållande af diskretion eller, tydligare, diskret
substantiali-tet, som här framträder. Den mekaniska kausaliteten är icke någon
ren tankeskapelse, utan delvis en från den gifna yttervärlden lånad
grundform. I diskretionen kan ock kausalitetens åskådningssida
anses framträda. Det mekaniska orsaksförhållandet är alltså icke

1 Liebmann, Die Klimax der Theorien, S. 90 ff., bestrider värdet af denna
verifikation, doek, såsom oss synes, icke med fog. Själf förutsätter L. kausalitetens
undantagslösa objektiva giltighet; den utgör enl. honom en "interpolationsmaxim". Om
kausalitetsbegreppets verifikation se ock Grotenfelt, Die grundleg. Hypotesen, S. 194 ff.

2 Jfr b. 146: J. S. Mill’s tes "the course of nature is uniform."

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Mar 11 00:20:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kunskap/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free