Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritisk afdelning: kunskapskritik - Kap. XVIII. Empirisk transscendens. De transscendenta naturkategorierna - 3. Realsammanliang. Förändring. Kausalitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
Af det föregående följer emellertid icke att den mänskliga
kunskapen måste mynna ut i fullständig agnosticism. I motsats
till Kant kunna vi fastmer påstå att intet hindrar antagandet att
de abstrakta kategorier, i hvilka tänkandet utpräglar sin logik vid
bemödandet att vinna kunskap om den transscendenta värkligheten,
äga en motsvarande objektiv giltighet1. Denna kunskap blir
visserligen närmast af blott formell natur, men just därigenom
kommer den att besitta en vidd, som är tillräckligt omfattande att
rymma alla möjliga försök till mera konkret rekonstruktion af
värkligheten.
Till kausalitetsbegreppet: Kant, K. d. r. V., S. 177. Lange, G-esch.
des Material., Bd 2, S. 38 ff., 45 ff, Cohen, Kants Th. d. Erf., S. 448,
Logik, S. 224 ff. (äfven historik); kritik af empirismens kausalitetsteori ibid.
S.’228 ff. Paulsen, Einl., S. 233 ff., 415, 437. Laas, Id. u. Pos., Th.
3, S. 669: kausalitetsbegr. är ett »skema», pä samma gång en
»förutsättning för all forskning». Jerusalem, Die Urtheilsfunction, S. 227 ff., 229:
»Substanz und Kausalität sind nicht angeborene Kategorien sondern
na-turgemässe Entwicklungsformen des menschlichen Denkens». Avenarius,
Phil., S. 45—46: kausaliteten bör endast uppfattas som uttrycket för
»bestimmte empirische Verhältnisse». Liebmann, Anal. d. Wirkl., S. 187 ff.,
Ged. u. Thats., II, S. 136 ff., Klim. d. Theor., S. 85. Kausalitetsbegr. ärenl.
L., som anfördt (s. 551), en »interpolationsmaxim». Schuppe, Grundr., S. 58 ff.:
kausalitetsbegr. liar endast fenomeneli bet., då det transfenom. enl. S. är ett
»nichts». Schubert-Soldern, Gründl., S. 234 ff. S.-S. betonar särskildt
analogiens betydelse för kausalitetsbegreppet; »die Analogie ist das
"Wesen der causalen Bestimmung» (ibid. 247). Behmice, Wahrn. u. Begr.,
S. 198 ff. Windelband, Gewissh. d. Erk., S. 74 ff.: kausaliteten är »der
Satz vom zureichenden Grunde des Geschehens». Sigwart, Logik, Bd 2,
S. 132 ff. Hartmann, Kategor., S. 363. Riehl, Kritic., II: Th. 1, S.
207 ff., 236 ff. »Die Kausalität ist die Anwendung des Satzes vom
Grunde auf die zeitliche Veränderung der Erscheinungen oder kurz: das
Princip des Grundes in der Zeit». Volkelt, Erf. u. Denk, S. 89 ff.
225 ff. Lotze, Metaph., S. 96 ff. Wundt, Logik, I, S. 583 ff. (incl.
historik), II: I, S. 326 ff., System, S. 279 ff’, Ethik, II, S. 75. Volkmann,
Erk.-theor. Grundzüge, S. 155 ff. Dilthey, Einl., S. 467 ff., 509,
Sche-ler, Methode, S. 138. Busse, Geist u. Körper, S. 196 ff. Wentscher,
Kausalität, S. 14. E. Koenig, Die Entwicklung des Causalproblems, Th. 1 — 2 (1888,
1890). Mill, System af logic, Book III, Chapt. 5. Höffding, Psykologi,
S. 233 ff, Eilos. Prob!., S. 30, 43. Kroman, Vor Naturerkjendelse, S. 23,198ff.
Grotenfelt, Die grundleg. Hypoth., S. 177 ff.—Till satsen att orsakerna
vid hvarje kausalt, förhållande äro många (»der Satz der vielen
Ursachen»): se s. 413 samt Lotze, Metaph., S. 105, 110, Schubert-Soldern,
Gründl., S. 250 ff., Sigwart, Logik, Bd 2, S. 584, Hartmann, Kategor.
S. 777, Volkmann, Erk.-theor. Grundzüge, S. 158. — Till frågan om
orsaksföreställningens uppkomst: Paulsen, Einl., S. 437 ff., Schubert-Sol-
1 Ett specielt angifvande af kriterierna på denna giltighet (i enlighet med
innehållet i kap. XII) anse vi här obehöfligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
